Hur långsamt kommer man längst?

Ohyo 1- 8

Jag och Fredrik träffades i dojon idag och det känns som en evighet sen sist!
Hela december var jag sjuk och han hade fullt påställ med jobbet och julen kom och gick och vips så blev det januari! Och karateterminen drog igång igen.

Vi som så stort skulle hålla igång träningen över lovet, inför svartbältesgradering i december 2010. Vad hände?!

Spelar ingen roll - nu är vi på igen och det känns jätteroligt!
Vi körde igenom Ohyo kumite 1 - 8 i lugn takt.
(För att se att vi kom ihåg dem och att få upp lite värme i kroppen)
Efter att ha fått grävt lite i bakhuvudet och försökt komma på teknikerna genom "try and error-principen" så lossnade det!

Så vi körde igenom de 8 i snabb tempo, två ggr var på varje och jädrar i min låda, det kändes bra!!
Jag tycker vi är riktigt kompatibla, fort och lätt och man far och flyger utan att man märker att man blivit kastad och slängd och befinner sig på golvet på en microsekund.
Och lika smidigt är det att veva iväg honom.
Ja, det känns jättekul.

Imorgon kör vi igenom de igen, och då blir det utan betänke-tid, för nu "har" vi dem.
=)