Hur långsamt kommer man längst?

Jag var lite sen ner till träningen vi hade bokat. Fredrik hade redan hunnit nöta kuschanku ett tag och Peter coachade.
Efter att jag värmt upp lite, så ägnade vi ett bra tag på Chinto och den första tekniken. Den är inte självklar förrän man fått allt på plats; vad är det egentligen för teknik jag gör, och mot vilken tänkt attack? Så efter att ha plockat ner den tekniken och fått aha-upplevelser så strålade vi ikapp som två solar där i dojon.
Så körde vi på till det kändes som man fått fram den lite mer en förra gången.

Vi tittade också på Seishan och tog några detaljer med aha-upplevelser där också. Så det känns som att vi har katorna, men det ska ju se ut som nåt också. Men det är ju det vi får skruva på nu. Är det 9 kator vi ska sätta?
Nåväl, det är några stycken iallafall.

Jag blev riktigt glad för det var första gången som vaden inte kändes av.
Så......jag föreslog att vi kanske kunde köra igenom Kihon 1-10 - (fast 10:an utan kastet), lite sakta, så vi vet vilka som är vilka, och se om vi kan dem. Vilket ben fram, och vilken attack osv utan att blanda ihop nåt.

Jag var lite mesig från början och hade rätt hög ställning i attacken men tokrädd att jag ska få nåt bakslag (*s* lite kul där för den uppmärksamme ;) och kanske får ordination om att vila 12 veckor!! 
Tycker vi samarbetade bra, jag och min vad, för vi hade kontakt, lyssnade av, och jag kunde pressa lite till och vågade mer och mer. Kändes riktigt bra!

Så jag bara längtar tills jag får släppa lös och gå på fullt ut! Det är som att stå och gasa bara, och vänta....
men inte släppa upp kopplingen. Jag vill! Men lugnt och fin, vara smart.

Har fått massage regelbundet av Sensei Monica, och sen kommer Sensei Fred att massera den sista gången. (Ajaj-ojoj, har jag hört ;) och sen -