Hur långsamt kommer man längst?

Ibland känner jag mig lite a-social och introvert.
Jag tror att det är ett sätt för mig att "skydda" mig mot omvärlden när det blir för mycket att hantera. Det behövs inte så mycket utanför mina Ramar, för att jag ska tappa Tryggheten. Därför backar jag in i min grotta, i mig själv lite. Så det är nog bara ett sätt att "rädda" mig....ja, så är det nog!

Det som är på tapeten nu gäller min ekonomi när sonen kommer hem på torsdag, utan inkomst över sommaren, och med sitt ingrodda beteende i köksregionerna som får mig att bryta ihop. Och mitt försök till kontakt med hans far, då jag liksom sträckte mig ut mot ett halmstrå att greppa...

Och efter ett telefonsamtal någon dag innan, ramlade jag in i känslan av "mitt gamla liv", det dysfunktionella igenkännandet, det som jag tagit mig ur - bara anföll mig! Jag gick inte in i det, men jag såg det...

Igår när jag kom hem från jobbet så var det fullt med fjädrar i vardagsrummet och nån av katterna, (eller om de jobbar ihop) hade alltså jagat fågel. Det är tredje gången på kort tid. Ute i köket såg jag att en trast sittandes i fönstret och flämtade. Fjädrarna på ryggen var borta och mina två fågelmördare satt på golvet och hånlog. Jag lyckades få ut fågelstackarn och släppte ut den genom fönstret på baksidan. Han damp ner i gräset, halvt plockad och jag led!! Skulle jag försöka avliva den?? Hur??
Jag svor högt och aggressivt åt katterna som inte tycktes fatta varför. Fågeln hade vidgat kloaköppningen sin, så det var fågelbajs på fönsterbrädan i köket där han suttit.
 *suck* STACKARS, STACKARS FÅGEL! *snyft*

Fick lägga det åt sidan så länge, jag hade bokat träff med en kompis för att träna karate. Gjorde illa tummen i ett fall, så den är snudd på ofunktionell nu. Sen hem och dammsuga undan fågelresterna, äta och duscha medan tankarna gick på tomgång i huvudet. Lite begränsad kände jag mig (läs: stressad) eftersom att jag jobbar helg och måste i säng tidigt för att orka upp, och hinner inte riktigt ifatt... *gaah*

Ett motstånd till är det jag har mot "facebook". Jag är lite dubbel där.... Jag tycker det är en låtsasvärld och helt meningslöst att tala om för folk man känner lite vagt, vilken mat jag gjort eller hur trött jag är när jag vaknar eller att jag ska jobba natt. Plus att jag lägger in en "skyldighet" i det, att jag måste logga in och sätta ett avtryck för att det är vad folket förväntar sig. Som att de sitter där och väntar på mig, och loggar jag inte in, så undrar de varför. Det är min känsla, det skapar stress hos mig och jag har tänkt många gånger att stänga ner det. Samtidigt ger det bra möten ibland, information från någon länk kanske, som hjälper mig och som gör gott.
Men livet är ändå här ute, inte via tangentbordet och ut i etern...

Jag har varit sjuk och risig ett tag och det tar nog på kraften också, inte bara fysiskt.
Men det är saker jag behöver titta på, i min vardag, i mitt liv.

I eftermiddag ska min äldste son bjuda mig på pizza och prata lite.
Det ser jag fram mot.

Och det räcker ju. En dag i taget.
Mitt förra inlägg var ett allvarligt inlägg och era kommentarer behöver jag, för att inse själv att det är allvar.
Tack!!

De sista två morgnarna har jag sovit länge.
Jag har bara äit frukost och sen dressat om till bikini och lagt mig ute på baksidan
med en termos kaffe och en bok och låtit solen göra min vit-beiga kroppshydda mer åt det bruna hållet.

Jag har inte orkat göra nåt annat heller, för jag är trött och matt.
Jag försöker verkligen lyssna inåt nu, för att förstå vad det är jag behöver göra. Eller inte göra, är väl mer riktigt.
 
Jag har till och med gjort en lista på min "kö" av huvudbry,
typ "det skulle jag ha gjort" eller "saker att göra sen".
Det känns rätt skönt att tömma huvudet, känslan av att vara jagad,
och lägga över det utanför mig själv så att jag SER det. 
Och jag har då noterat att det finns en del som jag inte ens behöver HA på listan, utan bara delete-a bort direkt. 
Det har legat och tagit plats helt i onödan. Nästan som att jag gjort en defragmentering! :)

Lägenheten ser ut som ett litet kaos för jag har inte "sanerat" den sen sonen for iväg till Falun igen i måndags,
utan jag har bara....vad ska man säga, fallit ihop lite. Luften har gått ur.
Men det är nog som ett sånt där "stopp" mellan två andetag - en liten paus innan kraften kommer tillbaka.


Här är en bild på mina goa knäpp-katter som kramas där på mitt stökiga köksbord.
Jag hade ingen passande bild till dagens blogg-inlägg så det fick bli Fridolf och Sajko.
De passar liksom in överallat ;-)

Jag har blivit riktigt förkyld!
Det var bara ett par dagar sen jag tänkte för mig själv med ett brett leende:
"det var länge sen jag var sjuk!",
och så kände jag mig så himla glad och nöjd över att vara en frisk person.

Några dagar senare vaknade jag av att jag hade jätteont i halsen och huvudet kändes tjockt av snor. Jag trodde först att jag fått en släng av allergi - jag har ju ofta besök i sängen av katten Sajko.
Som envisas med att ligga sked med mitt huvud.

Nu går jag på Fisherman´s Friend, C-vitamin-drinkar och nån Ipren till kvällen.
Lite störigt för det rubbar min träning, och även matordningen, märker jag.
Jag är för trött (/lat?) för att göra mat, så det blir ovettiga alternativ som....
kladdkaka från jobbet....och nån slabbig macka på kvällen, och lite så...

Nåväl, så är läget men det finns inte på världskartan att jag sjukanmäler mig nu när jag går skift!
Det finns tid att vila på så man orkar ta ett par nattpass tex. Så är det.

Nu längtar jag till sängen och då ska jag banne mig ge Sajko korgen!
;-)


Fjant-Sajko :)

Det var så fint väder i helgen.
Solen sken, det droppade från taken och asfalten börjar komma fram lite här och där. Mitt mål den här söndagen var att ta en termos kaffe och gå bort till Hågesta-ön och sitta vid grillplatsen och bara Vara.

Jag hade tur och fick sällskap och inte vilket sällskap som helst!!
Min lilla gud-son Wiggo, ja...hans mor följde med också, så jag fick en Naturupplevelse i dubbel bemärkelse - i skogen, vid älven med den naturligaste, ljuvligaste lilla unge som njöt av upplevelser. Precis som jag.


Vi forskade på kottar och stubbar, grillplatsens aska, snön och pinnar.



En fikapaus, inte lätt att äta kex med storvantarna, men den här lille killen äger, när det gäller det mesta!
Underbara lilla Ljusvarelse!

* * *

Jag har längtat till Naturen, och jag bor så nära. Hela Jag har känt ett stort behov av att söka Stillheten och Tystnaden. Wiggo och jag behöver inte prata, vi upplever tillsammans.

* * *

Med tanke på att man ständigt är uppkopplad med kunder i telefon på jobbet, kollegor i varje hörn, mobiltelefon, sms, mail och facebook, hela tiden uppdaterad och uppslukad av folk och händelser, och när man är ledig då åker man till Ikea eller fikar i stan bland folk, ljud och happening.

Klart att man behöver Lugnet, Stillheten!
Och Naturen är en helande kraft.



Här är det Träd-känsla vi jobbar med ;-)
Maffigt värre

"Vad saven är för trädet, är livslusten för människan"

* * *
 

Jag har varit kattvakt några dagar och tillbringat tid med den lille sötisen (läs: knäppgöken). Han har haft rätt bra med sällskap om dagarna, jag gick dit på mina luncher och ett par timmar sen på kvällen och JAG har verkligen varvat ner där.

Jag inser lite stillsamt att jag flytt hemmet och retreat-at med katten, i stället för att vara med min mambo. Och alla måsten som hänger i luften.

För med katten i en lägenhet som inte är min, finns inget jag kan göra förutom att vila.
Se tv. Leka med kattskrället.
Vilket sorglöst liv jag haft de här dagarna!
:-)

Nu är kattägaren tillbaka, och min vardag är åter ett faktum.

Så....nu jag ska bara plocka fram min pondus, hela handen och pekpinnen
kombinerat med kärleksfull bestlutsamhet för att
EN GÅNG FÖR ALLA - skapa ordning och demokrati hos mig.
Och min inneboende son behöver inte alls ta tag i nåt, bara lyda mina order.

Så får det bli.

Första veckan snart avklarat efter skiftperioden.

Nu är det vanlig dagtid som gäller, måndag till fredag.

Helt plötsligt har jag inte samma tid!

Inga sköna sovmorgnar, eller lediga vardagar att pollimojsa på.

Jag hittade iaf en timme extra INNAN jobbet, så jag har hängt några morgnar kl 6 uppe på gymmet. Tränat 45 minuter och sen är jag nyduschad och nyäten när jag glider in på jobbet 7:45.

DET känns som en vinst.

Men just idag är jag trött.  Ojoj vad trött jag är.
Jag slutar efter 18, och kl 20:00 är det karate och det är minsann ingen promenad i parken om jag säger så. Ett är säkert, jag kommer somna innan jag landar på kudden vid 22-rycket ikväll!

Positivt bieffekt blir att jag kommer vara tok-pigg imorgon fredag!

Jag vet inte riktigt var den här senaste veckan tagit vägen, för det har varit fullt påställ fast under ordnade former. Men nog känns det att jag lever! Fast faktiskt på ett bra sätt. Det ända som är minus är väl när det gäller sömntimmar.

När jag gör saker, är med om saker och ting då deltar jag i livet. Jag är aktiv, jag lever! Men det måste få vara en balans i det här, för när pendeln slår tillbaka så är det lugn och ro, återhämtning och eget pollimojsande jag längtar till och mår bra av. Men för mycket sån låg-tid kan göra att jag tappar kontakten med livet utanför igen. Och då drar jag igång igen.
Konstigt....
En del har gjort insinuationer om att jag är som en Duracell-kanin, jag förstår inte vad de menar ;-)

Iallafall så har jag hjälpt ett par vänner, (som har hjälpt mig mycket) både med att städa ur deras hus som skulle säljas och varit barnvakt. (Inte samtidigt alltså!) Några av de här dagarna så har jag jobbat kväll också.

Jag blir lite förundrad över mig själv, att jag faktiskt orkar hålla igång. Faktiskt! Fast jag blir glad för det, för jag känner att jag är stark.

Så jag har haft en produktiv vecka kan man säga, även om själva temat för husstädningen kanske inte är den allra roligaste.... (Been there, done that.)
Ibland är det som att Livet knuffar oss framåt när vi stannat. Eller gått fel. Eller ska vidare men inte törs.

Jag har lärt mig saker om mig själv igen, bl.a att jag har en strukturerad och organiserad sida när det gäller tok-städning! Hmmm....den sidan skulle jag kunna låta utvecklas även på andra områden.
*hummar och tar mig lite myndigt på hakan*

Jag ska inte ställa någon klocka imorgon utan bara låta sömnen fånga in mig tills jag är påfylld igen. Det blir en morgonrocksdag/eftermiddag sen, tills jag ska ut och jobba natt igen.

ZZzzzzz............