Hur långsamt kommer man längst?

Här sitter jag och fotbadar.
Det är inte ofta jag gör mig besväret för det är så söligt med vatten och så.
Det här är ju en sån där elektrisk variant med massage så man får bära och skvimpa runt med den till ett el-uttag. Men här sitter jag nu vid datorn och myser.

Jag fick besök av en god vän och vi fikade och pratade en stund, och vips så hade jag råkat sagt ja till att gå 6,5 km med honom.  Fast när nån säger "gå" så tror jag att man går, inte rusar fram. Uppför backar, samma tempo, in i skogen på snöklädda skoterspår som börjat tina så man sjunker ner rätt bra. Samma tempo. Ut på asfalten sista biten och sen springa sista biten ner till där han bor. En timme i ovanligt raskt tempo.

Han är 61 år ung....
Jag fortsatte springa resten av vägen hem till mig, det är inte jättelångt men ändå. Kan han så kan väl för fanken jag lägga manken till!! Jag är 47 och tränar! *hmpf*

Nu sitter jag här, stum i benen, trött i kroppen och värmer mig med ett fotbad.
Det känns som att sängen och en skön nattsömn inte är långt borta nu.





Jag sa innan vi gick...att jag kan ju ta samma tur om några dagar igen, för det är bra träning.
Fast just nu känns det som att jag sprungit ett maraton....
Men det var vacker natur - våren är på gång....

(Undrar om naturupplevelser räcker för att få mig att tok-gå två maraton i veckan?....)