Hur långsamt kommer man längst?

Jag har varit kattvakt några dagar och tillbringat tid med den lille sötisen (läs: knäppgöken). Han har haft rätt bra med sällskap om dagarna, jag gick dit på mina luncher och ett par timmar sen på kvällen och JAG har verkligen varvat ner där.

Jag inser lite stillsamt att jag flytt hemmet och retreat-at med katten, i stället för att vara med min mambo. Och alla måsten som hänger i luften.

För med katten i en lägenhet som inte är min, finns inget jag kan göra förutom att vila.
Se tv. Leka med kattskrället.
Vilket sorglöst liv jag haft de här dagarna!
:-)

Nu är kattägaren tillbaka, och min vardag är åter ett faktum.

Så....nu jag ska bara plocka fram min pondus, hela handen och pekpinnen
kombinerat med kärleksfull bestlutsamhet för att
EN GÅNG FÖR ALLA - skapa ordning och demokrati hos mig.
Och min inneboende son behöver inte alls ta tag i nåt, bara lyda mina order.

Så får det bli.