Hur långsamt kommer man längst?

Fast det märks att det är kallare i luften på morgnarna och kvällarna.
Igår, på min träningsfria dag, så drog jag ett svep på stan efter jobbet
för att hitta en present till äldste sonen som fyller 23 år idag.
........Herregud, han är 23 (tjugotre år)!!

*ler och försvinner tillbaka i tiden lite....*

Nåväl, när jag kom hem igen så tog jag min bok och gick ut och satte mig på baksidan.
Med en kaffemugg. För solen värmde så gott, som att den inte vill släppa genom hösten riktigt än.

Det är de korta, sköna stunderna då jag känner att jag gör som Jag Vill, istället för att leta nåt skåp som ska städas, så njuter jag av stunden istället, och det fyller mig med Härlighet!

Det är en liten magisk övergång mellan sommaren och hösten.


Jag älskar min "uteplats" här på baksidan.


Vy upp mot mitt fönster....


Okej då,

så här ser ägaren till tassarna ut:


Nu är det hopp i säng,
jag kommer sova som ett cementblock efter terminens första karatepass.

Ska nog lägga ut nån bild på födelsedagsbarnet Viktor, imorgon.