Hur långsamt kommer man längst?

Jag har jobbat klart för ikväll och sitter nu hemma vid datorn och gör inget vettigt.
Jag är egentligen rätt trött och skulle kunna gå och lägga mig nu,
men det är lite skönt att sitta uppe en stund, och slösa tid, för jag vet att jag kan sova länge imorgon.

Jag blir förundrad, glad och varm i hjärtat av att höra tre mörka röster i vardagsrummet,
som sitter och surrar, skrattar och kommenterar till filmen de ser.

Det är min yngsta som fyller 20 nästa vecka och hans två kompisar
som sitter här en fredag, Valborg,
och ser film, käkar chips och dricker Pepsi.

Jag är så glad  att de inte behöver härja och dricka som många gör,
han hinner med det framöver om han skulle tycka det är kul...

Nu går jag och lägger mig, längtar till Drömmarnas Trädgård ;)

Imorgon börjar jag jobba kl 14. Skönt med lite sovmorgon.
Men....då gör jag sådär igen:
- bokar upp mig.

Ett par saker är väl okej,
och det kanske inte gör nåt egentligen att man är aktiv en hel dag...
Men det ringer ändå en liten klocka...

Vi 9-tiden imorgon kommer en kollega hit
med ett par av hans barn för att bli klippta.

Kl 11 ska jag hämta upp ett par
och skjutsa dem och deras packning till tågstationen
för deras vidare resa till Arlanda och sen Thailand.
(Jag är inte avundsjuk alls)

Kl 12:30 kommer en annan kollega hit med en kasse barnkläder
som hon skänker till min systers 3-årige son.
Vi sks äta varma mackor och dricka te till 13:15 då hennes lunchtid är slut.

Då har jag en halvtimme på mig att skapa ett tomrum
innan jag börjar jobba mitt eftermiddags/kvälls-pass som slutar 22:00.

Och då är det mest puss och gonatt liksom.

Så här kan man alltså göra för att få dagarna att gå...
;-o

Igår var en mörk dag, men idag känns det bättre.

Jag har ju bloggat förut om "tillit" och att lita på att allting är som det ska...
och även om det inte känns så just då, så kan man ändå vara trygg i att det är sant.
Men igår glömde jag det.

Men nu vet jag det igen.
With a little help from my friends..
and My Higher Power.

Tack vänner!!

Livet är lite som en berg-och dalbana och det gäller att hålla i sig när det går för fort
men lita på att grejerna håller,
och för det mesta skrattar man ju...

Det finns en lärdom i allt, och jag tror jag vet vad gårdagen ville lära mig...
Mitt liv kommer bli enklare ;)

Jag rasade ner så fort så jag hann inte reagera förrän jag slog i botten.
Ont gjorde det, riktigt ont.

Att det kan gå från toppen till botten så snabbt,
på bara ett andetag, ett samtal eller en tanke...

Jag skulle ta tag i viktiga bitar, hade bokat möten,
samtal med instanser och skulle ordna upp saker som kommer ge konsekvenser för mig,
under väldigt lång tid framöver...
Jag kände mig inte kaxig, utan rätt liten och utlämnad.

Jag är tacksam för mina vänner omkring mig som vet vad jag är inne i,
och som jag får stöd, peppning och hjälp av,
när jag själv tappar fokus och mod...

Efter sista avgörande samtalet nu på eftermiddagen så släppte allt!
Innan jag hunnit lägga på luren så var det som att en tsunami-våg brutalt sköljde över mig,
dränkte mig, jag kunde knappt andas, tårarna rann, hjärtat slog hårt
och jag kände att jag sögs ner, i kraften av maktlöshet och uppgivande.

Mellan tårarna tänkte jag "även det här kommer att passera",
men smärtan var enorm!!

Det har gått några timmar och jag har lugnat mig och förlikat mig lite med det som komma skall.

Men känslan är....lite som....att jag fått en dom...
...om att bära fotboja......under lång tid.
Jag har har en månad i det fria, sen ska jag "låsas in"
och göra rätt för mig.


Men jag vet.....att tanken skapar känslan,
och jag kan välja vad jag ska tänka...

Det kommer bli bra, när det här har passerat...

Jag njuter verkligen av att gå skift på jobbet.
Att kunna vara ledig en helt vanligt måndag.
Jag vaknar inte av nån hetsig väckarklocka utan kan smyga igång dagen i egen takt.

Jag blev bjuden på lunch idag, och käkade Thai-mat,
sen var jag på baby-sim med Wiggo och hans mor.
Supernanny är mitt andra namn ;)

Hmmm....Jo, det ska jag blogga om en annan dag, förrsten.....vad jag lär mig av Wiggo..
Jag delade om det på mötet ikväll.

Nåväl,
jag fick undan en del telefonsamtal och styrde upp viktiga papper,
jag gick till Expert för att höra om det fanns något att göra med min döa mobiltelefon, men det var kört.
Den tålde inte att bada i utspillt ingefära-te.
Alla bilder och goa sms som jag fått är borta för evigt.

Men det är väl så - Mitt Nya Liv - handlar väl om att bort med det Gamla och in med det Nya.
Eller vad vet jag...

Jag gick till mötet ikväll,
och jag gick hem sen, genom stan och det var varmt!
Fast klockan var över åtta, det var helt underbart!

När jag jobbar dag så är jag mer stressad, mer trött och mer "inte-här"
och tar mig inte för lika mycket som jag gjort nu.
Fast det kan också bero på att jag bor nära allt...det visar sig om 5 veckor då perioden är över.
Jag är iaf så tacksam att jag får jobba skift, och att det inföll just nu.

Tanken slog mig idag
att jag kanske ska satsa på ett nattjobb...

Vaknade utvilad och skön och det är söndag.

Det känns som att allting är stilla och lugnt.
Jag älskar såna här söndagar.

Jag käkade frukost och släppte ut katterna genom fönstret.
Efter kaffet så rafsade jag ihop lite verktyg, skruvar och färgburken och gick ut på baksidan.

Jag såg att det fattades ett lager på plankan så jag drog på det,
sen satt jag en stund på bänken och njöt av solen medan lille Fridolf jagade fåglar och löv.

Allting känns stilla och skönt,
inget är planerat, inget som ligger över mig, än iallafall...

Underbart....att bara vara....

Ännu bättre är att jag är ledig imorgon, måndag.
Så det blir lite som dubbel-söndag ju.

Känns som att allting går i slow motion, lugnt och skönt.
Inget stress, ingen som vill mig nåt, inga måsten, inga tidspassningar
utan bara frid på nåt sätt...
*ler fånigt*

Söndags-stillhet.

Jag har verkligen underbara dagar, jag är långledig och det är nästan som semester.

Imorse efter frukosten så gick jag ut och målade andra lagret på plankan
och njöt av känslan att det är min "uteplats" och jag kan göra som jag vill.
Trots att jag inte har nån balkong och måste gå ut genom porten
och runt hela huset för att komma till "min uteplats" så är jag supernöjd.

Jag var på stan sen med en kompis och vi fikade, minglade med lite folk
och jag släpade sen en katt-mats-investering på 10 kg genom stadens gator och hem.

Jag gjorde några inköp till kattstegen, ett rep att "ringla" på plankan som "steg"
och 3 vinkel-järn att sätta upp plankan med på väggen.

Trodde det skulle ta en dag för mig att fixa katt-lösningen
men det har banne mig tagit en vecka..kanske mer.

Men imorgon går jag i mål med projektet och de får komma och gå som de vill.
Jag återfår min frihet och behöver inte passa upp på deras behov.

När det gäller projekt så verkar det i min värld vara så att de verkar enkla att ta itu med,
men det visar sig att det är mer arbete än jag trodde,
MEN
det är ju superbra att jag har kort minne,
för annars skulle jag ju aldrig börja med nåt nytt projekt
och inget skulle bli gjort.

Det är tjusningen med att lura sig själv till produktivitet :)

Hade jag sen fått till mobilfoto-fixa-in-på-datorn
så skulle jag kunna bjuda på en bild imorgon,
på resultatet av mitt arbete...

Men det får bli nästa projekt att få till ;)

Helt underbart att vara långledig!
Ljuvligt vårväder ute och solen skiner.

Jag borde inte sitta här inne och skriva
utan gå ut och ta för mig av ledig fredag så här lyxigt mitt på dagen!

Jag var ut imorse slängde ut katterna
och då passade jag på att måla den andra plankan också...
..funderar på om jag ska sätta dem liksom bredvid så det blir en bredare stege..
Det visar sig längs vägen tror jag.

Jag mådde så gott av att stå här på baksidan av kåken och greja,
katterna sniffade runt lite och gatan sopades en bit ifrån och solen värmde...

Det är mindfulness också!
Att "vara" i det jag gör och njuta av det.

Det svåra kan vara att Ta Sig Ut,
men när jag är medveten om det så blir det lättare.
Belöningen blir en Nöjd-Med-Mig-Själv-känsla.

Nu ska jag ge mig ut på stan och ta min Shirodara.

Ha en härlig fredag på er! :)

Det var ljust imorse kl 6 när jag gick hem från jobbet.
Solen var på väg upp och fåglarna kvittrade.
Även fast det ligger snö kvar vid älvkanten så känns det att det är vår på gång.

Jag käkade frukost och satte klockan på 15:00 för att få mina 8 timmars sömn.
Jo, tjenare - 5 timmar sov jag sen gick det inte mer.

Jag låg och drog mig nån halvtimme
men sen gick jag upp och slängde igång en makaronipudding
och planen var att måla plankan till kattstegen och ev. byta till sommardäck.

Medan maten stod i ugnen gick jag ut på stan och tog en fika med favvo-Wiggo och hans mor,
morbror och flickvän. (Flickvän? Om man är 40+...jaja)

Jag gjorde några andra ärenden också och insåg lyckligt att jag är stadsbo
och kände mig som ett barn på julafton - att jag har tillgång till allting!
Stan är min!
Alla fiken, möten med människor, älven, parken
och nära till affärer och jag behöver ingen bil.

Härlig känsla, och det är vår och det bästa har vi framför oss!
*ler lyriskt*

Jag är jätteglad för min lägenhet, mitt nya liv, att saker och ting ordnar upp sig.

Vet inte hur jag ska uttrycka mig riktigt.....
...men ibland när man mår riktigt pissigt så kan det vara svårt att hantera de känslorna...
men banne mig -
när man mår så in i baljan bra så hjärtat svämmar över av små och stora saker,
vardagliga grejer som stora mirakler
...så är de känslorna också svåra att hantera ibland...
Det blir så stort och maffigt så det är svårt att ta in...

*saknar ord*

Jag blir alldeles lycklig mellan varven så jag undrar om det är normalt.

Idag sov jag till 14-tiden och vet att jag inte ska jobba förrän kl 22.
Det finns ingen stress, ingen tid att passa utan jag Äger Dagen.

Det är en konst att ta hand om sina dagar också
och det är nog det jag ska lära mig nu.
Jag behöver nog de här stilla perioderna med mig själv
efter allt som varit senaste månaderna.

Jag trivs jättebra i lägenheten,
och börjar känna mig hemma med omgivningen också.

Var till tvättstugan i huset bredvid nyss,
och jag känner mig så vuxen och fri..
....på nåt sätt...
ungefär som när man flyttar hemifrån och allt är nytt och mitt eget, liksom...

Det är vår i luften, solen värmer, grönt gräs är på gång,
vacker utsikt över älven och människor som är på väg....
Ja, det är härligt!

Kattstege-projektet som känns viktigt men motigt,
har lossnat lite nu.

Jag hämtade plankan jag fått av en kompis,
och köpte en burk färg som matchar både huset och katterna ;-)
och jag får saker att hända.

Nu ska monterings-lösningen få mogna lite för jag vet inte ännu hur jag sätta fast stegen riktigt än.

Men jag känner mig nöjd med mig själv,
tacksam över skiftgången jag går på i 5 veckor till,
och jag njuter av varje dag.

Det ska vara gott att leva.
(Fast även solen har fläckar och jag har svackor;)


* En Mindfulness-bild från Rotsidan för nåt år sen *

Hav och himmel, renhet och stillhet....

förutom att jag är ledig!

Jag skulle kunna vänja mig vid det tror jag.
Fast det är väl så att man uppskattar det mer när man vanliga fall jobbar som de flesta andra.

Jag är iallafall nöjd med mig själv
som startade upp imorse med pappershögen som annars känns väldigt motig.

Men det gick fortare än jag trodde och min attityd var positiv -
kanske för att jag städade sovrummet/skrivbordet igår kväll.
Och att jag dukat upp med kaffe och var bra tajmad med mig själv.

Så jag skäms nästan för att säga det, men det var snudd på kul
att organisera mig och pappren fast de i sig inte var så roliga.
*hummar lite*
Hade kunnat bli lite förbannad för att jag väntat hela helgen med högen,
då det bara tog en kvart att få till.
Men jag väljer att vara nöjd med mig själv istället,
känns bättre ;-)

Nu ska jag iväg med en kompis på bäjby-sim i varmvatten,
sen är det ett möte på kommunen
och ikväll 12-stegsmöte som jag ser fram mot.

Kommer avrunda med att hämta en planka hos en kompis
och få till stegen åt mina blängande katter här inne....

D.v.s om det är ok för fastighetsägaren.
*gulp*

Jag en hel veckas ledighet framför mig.
Förutom två nätter som jag ska jobba men ändå.

Jag har jobbat sent hela helgen och det känns att jag är lite trött,
men kan liksom inte riktigt stanna upp och gå och lägga mig.
Jag har plockat och städat lite i sovrummet....

Jag vill att det ska bli fint i min lägenhet nån gång,
men det tar nog lite tid att hitta Ordningen när man flyttat.

Det är midnatt nu, och det är som att en liten sorg kom över mig...
*funderar*
Kanske därför jag städat och stått i, för att hålla den känslan borta.

Jag vet inte,
men jag kan tänka mig att det beror på allt som varit senaste månaderna.
Att det liksom har börjat sakta in, saker har löst sig och fallit på plats
och nu växlar jag sakta in på nästa spår...
...utan att riktigt veta vart det leder.

Fast jag har ju ändå ett hum om vart jag är på väg
vart jag vill,
men blev lite osäker ändå...

Men jag har lärt mig att inte vara rädd för mina känslor,
de kommer och går, som väder och vind...

Äh,
jag tar och kryper ner på spikmattan och förlitar mig på Tilliten igen,
att Allting är som det ska.

Gonatt

Känner mig lite luddig...
Har nyss sovit en timme.

Slutade jobba kl 14 och borde kunnat spenderat min lediga eftermiddag på bättre sätt
än att sova bort den, men kraften fanns inte riktigt.
Så det var nog inte så dumt ändå.
Jag har gett tillbaka lite till mig själv.

Det vackra vårvädret var hit imorse och vände,
men nu är det är lite småkallt och grått ute.
Känner mig lite frusen...

Om en timme ska jag på massage.
Underbart att få lägga sig en hel timme och bara njuta,
medan kvinnan knådar och grejar...
Jag inbillar mig att min ryggvärk kommer försvinna som en avlöning när hon är klar med mig.

Jag känner mig faktiskt rätt skönt stillsam nu...
Skönt luddig...

Jag har hoppats att katten I-or skulle kunna bli en innekatt
och nu har det gått rätt precis en månad som han varit det.
För lille Fridolf är allt okej..

Men.....igår tittade I-or på mig länge, han höll fast blicken
och jag hörde mig själv säga:
"-Jag looovar I-or att du ska få gå ut imorgon...
...men då får du banne mig komma in sen också"
Så kommunicerade vi ett tag via stirr-metoden.

Jag fick en känsla av att om han inte får gå ut,
så kommer han deppa ihop, bli sjuk och dö.

Hans ansikte såg annorlunda ut och ögonfärgen var blek...
...och det sätt han kommunicerade med mig gjorde mig lite fundersam...

Så idag när jag kom hem från jobbet så mötte han mig i dörren...
- vilket han inte brukar göra utan det är Fridolf som sköter välkomstkommittén -
...så en överenskommelse är en överenskommelse, klart han skulle få gå ut.

Utan balkong och lite högre än på nedre plan så lyckades jag snickra ihop nån form av stege
av en bräda/hylla och några blyertspennor som steg...jaja..det såg bra ut.

Jag hivade ut den vid vardagsrumsfönstret, och den försvann.
Den var visst lite för kort, *s*

Så jag drog iväg på jakt efter nåt annat och lyckades med grannens hjälp igen
vid mitt f.d. hus hitta en jätteplanka som jag trixade in i bilen med hälften utanför.

Iväg ner på stan och smög (?) bort den under fönstret och klämde fast den vid brandstegen.

I-or var lycklig, försiktig men lycklig!

En kväll i mörker och +2 grader som denna
har jag väl aldrig promenerat runt så mycket som jag gjort nu.
Ropandes och fixandes och släpat ut lill-Fridolf i koppel
han jamade och levde om när hans idol I-or inte var hos honom.
(Fridolf skulle nog bryta både ben och svans i nån buske eller trottoar om han var lös)

Hur det än var så när jag nyss tittade ut så sitter han här utanför!
I-or!!
Han gjorde som vi kom överens om - han kom tillbaka!
Ett par timmar senare :)
*ler moderligt*

Fast jag fick gå ut och runt, för att lyfta in honom....den där plank-lösningen var inte nån höjdare...
Får se vad jag hittar på för nåt alternativ imorgon.

Nu ska vi sussa gott, nöjda över framsteg och utveckling.


Min 9-årige utekatt I-or.

Idag är det sista dagen jag är ledig denna vecka.
Jag känner en lätt stress över att jag inte vet vad jag ska lyxa till det med nu när jag är ledig!

När jag sitter på jobbet så har jag massa idéer om vad jag skulle gjort för skoj om jag var ledig.
Men nu när jag är det så är det som bortblåst.
Konstigt....

Fick ett spontant besök av en kompis och hans fru.
Hon kom från Thailand för ett par dagar sen,
och vi har skapat relation nu över en kopp vata-te och samtal på engelska.
Trevligt möte.

Nån dag kommer jag säkert åka dit och hälsa på, vad vet man.


Känns som att lusten är borta, orken och viljan finns inte heller...
Tror att jag liksom hamnat i skuggan av allting som varit senaste månaderna.

Så det är väl så idag.
Lyckades iallafall ringa några tråkiga men viktiga samtal imorse.
Det är bra!


*gäsp*

Jo, jag ska ta och hoppa in i bilen och åka upp och hämta orm-grejerna
som jag slängde in till f.d. grannen, lite stenar och pinnar och annat som blev kvar.

Det får bli dagens uppgift.

Har just klivit ut ur skuggan en bit...

Jag börjar först nu känna att jag bor här i lägenheten.
Bytte duk i köket och satte upp "carpe diem" på väggen.

Strukturerade upp i kylskåpet som är mindre än det som var i huset,
men å andra sidan har jag närmare till affärer och kan handla oftare, bra eller dåligt?
*fniss*

Dammsög för första gången idag, har ju kört med sopen i en månad!
Flyttstädningen i huset behövde dammsugaren mer.

Det känns som att jag "tar hand" om mitt hem nu.

Jag har inte velat satt upp nåt på väggarna ännu,
för jag vet inte vad jag vill ha där,
och då väntar jag in lite...

Långsamt kommer man längst...
;-)

Så det passar mig perfekt att jag går skift nu,
för då får jag lediga dagar mot kvälls-och nattjobb.
Det är värt mycket för mig.

Jag har mina produktiva stunder
då jag får vara ifred och pollimojsa
- inte tvångsmässigt efter ett vanligt dagspass på kundservice -
då är jag rätt slut på kvällen.

Imorgon har jag förmånen att få följa med Wiggo och hans mamma
till Österåsen och bada!
Hur skulle det annars gå till när man jobbar Svensson-tider?

Jag är tacksam för tajmingen jag befinner mig i -

- husförsäljningen
- ormen som hittade mig
- 5 veckors skiftgång
- en 5-veckors till, för att personal saknas tillfälligt
- ayurveda som "räddade" mig från "sammanbrott"
....och så vidare.


Mindfulness.....

har jag gjort idag.
Varit inne och häckat i ett skönt lunk.

Jobbade i och för sig natt och sov till kl 13 idag så det gick fort till kvällen.
Jag har plockat lite grann här hemma.
Det är mycket som ska på plats innan jag har bott in mig.
Det är ju egentligen först nu som jag kan börja med det nu när huset är sålt.

Helt plötsligt känns det inte som det är så bråttom...
Eller så är det för att jag är så trött efter att ha farit runt som en skottspole i en månad.

Jag blir lite förbaskad för jag kan inte föra över mina foton  från till datorn.
Jag hade nåt vajsing på datorn och bad grabbarna hjälpa mig och då tog de väl bort nåt program.
*muttrar lite*

Jag är verkligen kass på det här med tekniska bitar som datorer, mobiler och sånt...
Är det nåt som inte funkar så kapitulerar jag direkt. Kan inte sånt.
Men jag är bra på annat.
Baka till exempel ;-)

Jag har faktiskt dragit igång en äppelpaj i ugnen.
Så det får bli en fika i soffan med pyjamasen på.
Jag är en liten tröttmössa :)

*gäsp*

Min Tillit, som jag bloggade om innan... prövas nu.
Jag var uppe i huset igår och städade ur, och letade orm.


Tilliten över bl.a att jag fått iväg ormar och terrarium till djuraffären igår,
dagen innan huset lämnas över till köparna,
som föll sig perfekt...
Men min Tillit prövas nu -
- jag upptäckte nämligen att det bara var Röde kvar och den ormen ligger och väntar på djuraffären nu
att hans bruna Bitch ska göra honom sällskap.

Men jag hittar henne inte i huset!

Jag höll på i huset till kl 2 inatt med att dammsuga och svabba nästan alla rum,
och putsade på både dörrlister och köksbänkar och badrumsgolvet,
med ögonen öppna efter ormen.
Men icke!

Jag satte klockan på 7 och klev upp och har nyss fikat.
Jag är lite illamående men fick i mig frukost.
Jag ska åka upp till huset nu och rafsa ihop tillbehören till terrariet
och sopa och svabba ur pannrummet och garaget.
Och be de Högre Krafterna om hjälp att plocka fram ormen.
Bitch.

VAD säger jag annars till de nya ägarna?
"-Här är nycklarna...eh, jo det var en sak till......."

VA?!
Vad ska jag säga??
Kan de ångra husköpet?

Jag tar på mig Modet och lockar fram Tilliten och ger mig av till huset och dyker in i Dagen.
Det som sker, det sker....

Håll tummarna för mig, snälla...


De små liven...

Jag har sagt det förut och jag säger det igen - Tillit, det är grejen det!

Jag får det bekräftat lite då och då, om jag bara är vaken för att se det.
Men man behöver ta de fotsteg man kan och sen lämna över,
med en stark tillit till att allt är i sin ordning och kommer bli som det ska vara.

Som ikväll t.ex.

Min dag började vid 8-tiden imorse med frukost och en lugn stund
fortsatte uppe i huset med att fylla saaben med 26 speglar från en gammal spegelvägg,
ett hörndataskrivbord i delar, en gammal sänggavel, säckar med pelletsförpackningar i plast
och en del trävirke, järnskrot, batterier, färgburkar och en massa annat.
Jag fick hjälp av en granne och bilen fylldes upp.

Sen rengjorde jag badrummet och spegelskåp och tak och väggar
och körde hem igen.
In och duschade, käkade och for och jobbade.

Men jag grämde mig över ormarna....
hur fanken ska jag göra med dem.

Men jag har tillit...

Jag facebookade och slängde ut frågan om nån var intresserade av dessa allergivänliga djur.
Och banne mig så fick jag gehör som ledde till ett telefonsamtal
och imorgon så får jag ställa in ormar och hela kitet hos killen på akvarieaffären!
Med en Till Salu-skylt på där på plats!!

Va?!

En dag innan överlämnandet av kåken!

Ska fnula lite på huuur jag ska få dit dem...
men det kommer säkert ordna sig.
Det är jag övertygad om.

Tillit, det är grejen det.

Nu är det gonatt, för klockan ringer i ottan och då bär det iväg med sabben till tippen.

*andas lätt*

Jag tror jag gillar morgnar bäst.
Inte så att man blir uppjagad av nån väckarklocka,
eller har tider att passa, men...
- när dagen ligger oanvänd framför en...
innan man börjar trixa och fixa och härja med den....

Det är en skön frihet i stilla morgnar...
Att bara vara...
Jag känner mig lugn och "ren" och klar på nåt sätt...

Jag ska stanna en liten stund här..
......mmmm........
innan jag kickar igång allt det som står på programmet idag.

Jag var på väg att gå och lägga mig....
Ligger lite stress i luften kan man väl säga.

Imorgon ska jag ringa och fixa lite för att försöka styra upp det med ormarna mina.
Vill ju helst inte ta med dem hit till lägenheten, ja, de är kvar i huset.
Det är måndag imorgon,
och på onsdag kl 13 lämnar jag över nycklarna till nya husägarna.

Sen är det lite bråte kvar som ska baxas in i bilen och köras iväg till soptippen.
Städa ur och ställa iordning huset.

Alltså det är verkligen snart!

Undrar hur det kommer kännas att vara fri......från huset.
Min borg i 10 år.

Och här sitter jag och bloggar och surfar och har mig mitt i natten!!!
Fast jag började med att faktiskt ställa iordning lite i mitt sovrum.
En hylla och lite sånt. Skapa trivsel.

Men nu ska jag ta igen lite skönhetssömn.
Jag känner mig rätt sliten...ont i svanken,
kan tjejer i min ålder ;-) få ryggskott?
Eller ichias?
Eller har jag bara kånkat runt för mycket?

Annars mår jag bra.
Tror jag.
Faktiskt.
:)

.....eller nåt,
men jag blev jättetrött när jag kom hem från jobbet.

Har jobbat tidiga pass några dagar och det känns,
speciellt om man inte kommer i säng när man borde.

Jag satte igång och skulle göra pizza och hade ingen jäst,
hittade ett recept med bakpulver samtidigt
som jag försökte mig på en lime-paj.
Det är ju ändå Påskafton.

Drog igång pizzadegen, men hade ingen oregano, så jag tog timjan.
Lime-pajen läste jag fel på så jag drog i 2 dl socker i smöret,
det skulle vara 2 msk.
Styrde upp det och slog huvudet i skåpluckan.
Drog iväg en liten ramsa medan katten stack ner huvudet i mjölpåsen.
Katter ser kul ut när de nyser många gånger i föjld.

Pizzan blev lite för bränd i kanterna,
men nya ugnen är liksom inte inkörd av mig än.

Paj-degen skulle jag röra ihop, gärna med en elvisp.
Visparna vek sig och ramlade av så jag tog händerna istället.
Händer är bra.

Pizzan blev god,
pajdegen står i kylen och jag är mätt.

Jag är bra på att reflektera, det är nåt jag tvingats lära mig genom åren.

Resten av den här dagen förstår jag
att jag ska ta det lugnt och metodiskt om jag ska göra nåt mer
än att bara sitta, ligga eller stå.

Nu ska jag gå och duscha, det finns iaf ett handtag att hålla sig i där, så man inte halkar.
Tror det bott nå äldre folk här innan mig...

Nåväl, det ska nog gå bra.
:)

Igår höll jag på att avlida av...vad ska man kalla det?....
...Dumhet, rätt och slätt!

Huset övergår till nya ägarna på tisdag.
Jag eldar med pellets.
Innan jag satte in pelletsbrännaren så hade jag elpatron.

Mäklaren frågade mig från början vad jag har för uppvärmning,
och jag svarade självsäkert: "-Pellets!"

Det har varit ett antal människor och tittat på huset
och när det vara en äldre dam från Åkersberga som skulle komma och titta förra månaden,
så frågade mäklaren igen, om jag inte hade elpatron också.
Damen skulle visst inte bo här konstant utan bara då och då
så det blir ju svårt att skyffla pellets...så det vore ju bra att alternera med elpatronen...

Jag blev lite obekväm av hans fråga och lite osäker...

Jag sa jag skulle kolla det, så jag frågade några på jobbet,
jag ringde han som satt in brännaren och jag kollade med en VVS-are,
som satt in en automat-chunt på elpatrons-tiden.

Alla tyckte att det är väl klart att elpatronen sitter kvar, då den har funnits..
Man tar inte bort nåt, utan det lades bara till en pelletsbrännare...
Och så vidare....

Jag grubblade vidare, och den där rösten som sagt i mitt huvud hela tiden att:
"-Nu har du ingen elpatron, utan du får elda pellets även på sommaren, för varmvattnet."
började jag fundera på var den kom ifrån... vem hade sagt det?
Jag hade hållit fast vid den röstens intruktion i flera år så jag var bergsäker på att det var sant.
Och jag har lassat och eldat pellets i flera år, sommar som vinter...

Jag sa till mäklaren lite transparent att..
...-"jo, nog finns det en elpatron också..."...*hostar i knuten näve*

För några dagar sen följde en kompis med till huset och kollade lite på anläggningen,
han stängde av pelletsen, och tryckte på strömbrytaren på väggen och micklade lite med nån ratt...
och banne mig!!!
Det bubblade till i tanken i pannan!

*rodnade*

Hääär haaar jaaag gått.....och trott.....att jag måste förlita mig helt och fullt på pellets för att värma huset!
I alla år! Åtminstone 4 år!!
Ibland har jag hetsjagat pellets hos granner och vänner då det tagit slut på nån storhelg eller det varit slut på Lantmännens!!

Åsså hade jag bara behövt trycka på strömbrytaren till elpatron....

*gömmer händerna i ansiktet och vaggar fram och tillbaka*

Snacka om att känna sig som en jubel-åsna, en nolla, en riktig blondin-tomte och typisk tjej.
Kan ni känna känslan??!

...Hahahahahhaa, åh herreguuu.......

Men det var ju bra att jag hade en,
lagom tills köparna tar över om en vecka ;)