Hur långsamt kommer man längst? -

En dag extra!

Jag jobbade natten inatt.
Jag var helt övertygad om att jag skulle jobba inatt igen.
Sen skulle jag vara klar med denna skiftgång för denna gång.

När jag skulle byta av mina kollegor igårkväll vid 22-tiden så sa jag, "vi ses imorgon igen då!" när de skulle ge sig iväg hemåt.
-Nej, det gör vi inte, sa ena kollegan.
-Jo, det gör vi, sa jag vänligt men bestämt.

-Nej, så hon, du är ledig imorgon.
-Nej, sa jag. Jag jobbar sista natten imorgon.

-Nej!! så hon med eftertryck och jag nötte mitt: -Jo, jag ska jobba.

Vi är ju ändå vuxna människor så vi gav upp efter en stund och tittade helt enkelt i kalendern där det tydligt stod att jag jobbade min sista natt denna natt.

Kollegan hade rätt, jag hade fel!

Eller som den gamla klassikern säger:
"Vill du ha rätt eller vill du vara lycklig?"

Jag hade fel men var lycklig - jag fick ju en extra dag hemma att spendera som jag vill.
:-)

Ny dag på Sabbatsbrottet som öppnar sig...

2009-02-28 @ 11:56:50 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Tillfrisknande tar tid...

....om det så handlar om att repa sig efter en monster-influensa eller om det handlar om att frigöra sig från "gamla beteenden".

Då jag var till läkaren sist så nämnde jag att min son minsann haft hosta länge men knappt nån feber så varför var jag så illa däran?!
Han informerade mig vänligt att det tar längre tid för äldre att friska på sig.

Den kommentaren visste var den tog.

När det gäller att släppa ifrån sig gamla dysfunktionella beteenden man fått med sig i bagaget från Resan genom Livet, så inbillar jag mig en kort stund att det också tar längre tid för äldre.

Fast det har nog mer att göra med när man börjar titta på de bitarna, och accepterar att det finns något att åtgärda.

Så det har nog inte med åldern att göra, utan mer med viljan att förändra....

Det var ju skönt.....

:o

Känns som att det kommer att komma en fortsättning på det senare temat....

2009-02-26 @ 00:16:04 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Kom krypande längs ryggraden...

...och letade sig uppåt - tills den slog till med full kraft!
Febern!

Jag satt alltså på jobbet för nån vecka sen på ett nattskift, då jag insåg att jag höll på att bli sjuk.
Den där känslan av ett obestämt "ont" nere i svanken som kryper upp längs ryggen, i huden, och man tappar kraft.
Framåt 2-tiden på nattkröken så la jag mig på soffan en stund och min kollega letade runt i huset efter mer filtar, och bäddade om mig. Jag frös som en hund.

Sån tur var....eller vad man ska säga... så hade jag ett helt gäng med fridagar, efter de där nattpassen, så jag kunde vara hemma och sjuk utan att koppla in Försäkringskassa, karensdagar och sjuklön.
DET känns bra, mina vänner!

Fast å andra sidan....hade jag tänkt ta vara på mina lediga dagar på ett helt annat sätt än ligga i halvkoma i soffan i 4 dygn....

Den hosta jag hade var inte att leka med:
Lungorna kändes som köttstycken som någon rivit ur med en kätting med hullingar på.
Halsen var som ränna av sår och varje andetag var som en krigszon..
Febern låg mellan 38.6 och 39.6.
Minns inte att jag haft så hög feber. Så länge.

Sista dagarna hade jag hade ont i baken, höftkulorna! Liggsår banne mig!

På femte dagen, torsdagen, så ringde jag vårdcentralen för jag orkade inte mer. Hjälp mig, liksom!
Vartannat ord i telefon, hostade jag sönder, gick knappt att prata, ont gjorde det, men till slut förstod hon och jag fick en tid 30 minuter senare.
Jag fick skjuts av min räddare, som försett mig med mina underliga önskningar under de här dagarna, som apelsinjuice, stark ost och isglass.

Jag hasade mig in till läkaren, satte mig i stolen och vinglade lätt fram och tillbaka som en idiot.
Han tittade på mig med ett snett leende, skrapade sig lite på ena tinningen och sa mjukt:
"Febern har gått hårt åt dig...."
Så kollade han lungor och hals och skickade in mig för nån provtagning.

Lunginflammation var visst nästa steg om jag inte kommit in och stoppat tåget.

Vi träffade på en läkare där inne, som också tränar karate, och han stod och log lite åt det skade-glade hållet när han såg mig röra mig i korridoren som 80-åring i sällskap av min mer pigge och raske hemtjänst..f´låt, särbo.
När jag kom inom hörhåll så lutar han sig fram och säger:
"-I vanliga fall så kan man inte säga till en tjej att hon inte ser fräsch ut, men nu kan jag säga det - du ser verkligen inte fräsch ut!"

-Tack, sa jag
och hasade mig vidare utan en tanke att ens kicka ner killen.
Han hade ju helt rätt.

Vi åkte därifrån med ett penicillin och cocillana, hostmedicin med morfin, för att sussa utan hosta sönder natten.

Dagen efter mina första tabletter så vaknade jag sakta ur koma-tillståndet. Jag var tillbaka.
Oj, vilken resa detta har varit.

.

2009-02-23 @ 09:16:12 Permalink Dagsformen Kommentarer (2) Trackbacks ()

I brasans sken...

Jag satt med en väninna och drack te häromsistens, och ofta står TV:n och går fast man inte tittar. Känner ni igen det?
Jag skojade till det och satte istället in CD:n "Brasan", och det var preciiis som en härligt eld som knastrade och levde om. Det är ju ganska vintrigt och kallt nu, så det här kändes riktigt gammeldags och skönt.
Lite magiskt faktiskt....

Efter en stund kom katten I-or in i vardagsrummet, gled upp på en liten pall nära TV:n och la sig som en boll.
Han har aldrig legat på den pallen tidigare, och vistas överhuvudtaget väldigt sällan i vardagsrummet.
Men nu kröp han ihop där och värmde och gonade sig i brasans sken......?!

Då ställer jag mig frågan:
I-or som aldrig sett en brasa -
vad var det för nedärvt i honom som gjorde att han trodde han kunde värma sig vid brasan
som kom från TV:n och inte gav ifrån sig någon som helst värme, förutom inspelat knaster?
Jag blev riktigt förundrad!
Jag skulle verkligen vilja veta hur det hänger ihop!

Har inte "spelat" skivan något mer, och han har inte heller varit i rummet sen dess.

I-or-mannen.

2009-02-16 @ 19:20:38 Permalink Husdjuren Kommentarer (3) Trackbacks ()

Arla morgonstund...

...och då menar jag inte gymet här i stan. *s*

Nopp, utan när klockan ringer i ottan och det är dags att vakna ur sin skönhetssömn - då känns som ett straff!
Men har man väl tagit sig ur sängen, är det inte så himla dumt faktiskt.
Nästa steg är att ta på sig hela Månbas-Alfa-utstyrseln och ta med hunden ut i kylan.
Tänk att bajsa ute i -20 graders kyla!!

Hur som helst, därute vaknar man till och Livsandarna tar tag i en och det känns som en fantastisk Ny Dag är här!
Och för den tävlingsinriktade så är känslan av att vara först ut, helt perfekt!
Bara jag och Vilma och en och annan stackars fågel på nån talgboll vid grannarnas hus.
Ljuvligt!

Den här känslan håller ungefär fram till man kommit till jobbet och loggat in sig i alla datasystem och man ser på kö-systemet redan 10 minuter efter att vi öppnat slussarna, att det är 91 stycken kunder i kö.

Så, morgonstund har Guld i mund, oförstörd, ren och oanvänd.

Reflektion:
Idag börjar jag kl 14.00 så jag kan säkert dra ut på min ännu oförstörda Nya Dag.

Hoppas ni därute får en Fantastisk Dag.
Annars kommer en ny imorgon, igen.

2009-02-11 @ 09:36:03 Permalink Dagsformen Kommentarer (4) Trackbacks ()