Trygghet eller Frihet - dörr 1 eller dörr 2..
Jag överlevde!
Belöningen efteråt var pizzerian.
Att det ska var så besvärligt?!
Att så många är rädda för att stå och hålla ett fördrag inför folk.
Jag är inte ensam om denna fasa, det vet jag ju...
På gymnasiet minns jag att det var något jag och de flesta andra försökte klara sig ur och ljuga sig förbi....
Vi hade redovisning på svenskan, det var jag och en kompis, och jag har för mig att det var nån bok av Jan Fridegård vi skulle ha läst och sedan berätta om....
Vår lärare skulle gå i pension något år efter, så han var lite till åren, hade rediga glasögon och en lätt förvirrad ....utstrålning, kan man väl säga... ..
och under alla tre åren vi gick där, så hade han kopia på skolkatalogen på katedern,
där han lagt till namnen under varje foto på var och en,
för att försöka lokalisera oss....
Varje gång vi hade svenska.
Ett par gånger i veckan.
I tre års tid!
Han lärde sig aldrig känna igen oss.... stackarn....det kan inte ha varit så lätt med alla klasser och ungdomar.
Jag minns lite skamset faktiskt, när det var vår tur, sist av alla så klart, att han sa:
-"Eh då är det väl bara ni kvar...eh....Gunilla och Maria,...eh....som ska redovisa er bok?"
Så säger vi, jag och Maria, vidriga tonåringar:
-"Nämen magistern, det gjorde vi ju förra veckan!"
Och han fibblade med sina papper och harklade några gånger och mumlade något om att - "jaha, ..eh.. det var ju bra... eh...jag måste ha tappat... eh... "
*skäms lite*
Så gick vi ur gymnasiet, efter att ha lyckats slingrat oss förbi, och manipulerat sig genom just de här besvärliga bitarna som att tala inför grupp.
Synd, kan jag säga idag.
För tydligen är det så att man ska igenom det!
Förr eller senare i livet så kommer det ifatt en....
Så här stod jag alltså idag, framför en "tröskel" att ta mig över.
Tillsammans med ett par till ur företags-teamet.
Som alltså skulle prata en 5-10 minuter var om olika saker.
Jag kan ju bara tala för mig själv...men jag har inte sovit så bra den senaste veckan....
och inte ätit så bra heller..... och toabesöken har varit täta ju närmare den här dagen kom...
och stirrig blick, osammanhängande tal med en släng av speed-at uppträdande har varit mina följeslagare...
men ändå ...med inslag av förväntansfull längtan, hisnande känsla av att kasta sig ut i det okända och en tilltro till att det kommer ge min nån form av kick, eller utveckling...
Nu är det gjort.
Det känns bra.
Jag gjorde mitt bästa, och det får räcka.
Bakom Dörr 1 finns tryggheten: vanan, 8-17jobbet, soffan och TV:n, ekorrhjulet... och komfortzonen..
Bakom Dörr 2 finns friheten: resor, egentid, pengar, personlig utveckling, valfrihet...och rädslan...
Idag har jag öppnat Dörr 2 och gluttat in på friheten!!!
*ler nöjt*
Det gäller alltså.....att ta sig ur komfortzonen, möta rädslan och gå mot mina mål!
Nästa gång behöver jag kanske inte tvinga mina företagsvänner att öva rollspel med mig....
...för jag har fått smak av friheten bakom Dörr 2...
En liten parentes värd att nämna:
Igår, dagen innan "Föredragsdagen",
befann vi oss i Stadsparken och för ett guldmynt blev jag spådd av en förbipasserande spåkäring
som slängde några knotiga ben på bordet, och tolkade dem pilimariskt med att jag skulle få framgång, pengar, och det mycket snart, mycket pengar...
Intressant i sammanhanget....
*s*
Bild: Jag och spåkvinnan
Underbart inlägg och ett stort Grattis till dig och ditt arbete med din verksamhet. Det var en jättebra insats du gjorde i dina två anföranden. Kör hårt men skratta i kurvorna :)
Du var jätteduktig igår Guns, det var ni alla, vilken tur att jag hade en enklare uppgift.
Kram N
Sussie:
Tack!
Om det inte var för er så hade det inte hänt ;D
Det var helt fantastiskt att vi fick ha er hos oss här i Sollefteå!
Ser fram mot att ses igen!
N:
Du behövs!
Åh jag känner igen den där himla våndan inför föredrag. Jag glömmer aldrig då jag gick uske utbildning och skulle hålla föredrag om inkontinens inför lärare och chefer i hemtjänsten.
Det va väl en sak att hålla föredraget och vara nervös för det men samma dag fick jag dra en visdomstand lite akut, så när jag skulle prata så både sluddra och läspade jag jätte fint pga att jag 1. var bedövad i halva munnen. 2. Jag hade en stor tuss i gropen efter tanden för att det inte skulle blöda. Om dom förstod vad jag sa det fick jag aldrig veta :P men jag mins att jag tänkte att går det åt skogen så har jag en himla fin ursäkt i alla fall