Hur långsamt kommer man längst?

 

Han blev 3 år.

 

De två sista nätterna låg han hos mig i min säng. Han kunde nästan inte röra sig. Torsdagkväll "släckte han ner" ordentligt. I två veckor försökte vi med matning, medicin, och support från veterinär att få honom att komma tillbaka. Gudarna vet vad han råkat ut för. Nu är det över, han har gått vidare och är fri.

 

Fredagmorgon, den 5 oktober, bar jag in honom på sin kudde, till badrummet när jag skulle göra mig iordning. Jag bar ut honom till köket då jag skulle göra frukost, så han kunde se mig. Douglas kom strax innan kl 9 och var hos honom, då jag skulle till jobbet.

 

Klockan 13 fick vi en tid av Gudrun, den underbara människan på Veterinärstationen som stöttat oss den här tiden. Vi slutade aldrig hoppas. Tills hoppet var ute.

Det var en lugn och fin övergång. Jag strök honom på huvudet, pratade med honom, Gudrun var med. Allt var lugnt.

 

Nu är Fridolf fri.