Hur långsamt kommer man längst?

Jag tror att "thö bottåm iss nådd".

Jag klev upp i måndagsmorse, ringde och sjukanmälde mig och gick och la mig igen.
Jag kände mig dyngsjuk, förkyld, matt, väck, borta, off, over and out.

Med tanke på att jag ända sen mitten på augusti, då jag klampade in på jobbet efter en härlig semester, varit risig.
Jag nös mig matt på jobbet. Täppt i näsan. Svårt att andas mellan varven och det kändes tungjobbat.

Chefen plockade bort alla stora växter ifall de var allergiframkallande. Det blev inte bättre. Jag jobbade skift och det kändes ok trots allt, då jag jobbade natt och udda tider än när alla var där på jobbet. Jag kunde vara lite introvert.

Jag köpte nässpray och DET var underbart - att kunna sova med stängd mun och lugna andetag! Det slutade med att jag inte kunde sova utan nässprayen. Då blev det sju resor värre. Det fick omvänd effekt. 

Jag ringde Vårdcentralen för att ta prover, OM de kunde se att det var nåt, så skulle jag få komma tillbaka och ta ytterligare prover för allergi. De hörde aldrig av sig. Jag ringde några gånger där i november, men det var "långa väntetider, var vänlig försök igen senare". Jag gjorde det några gånger, men sen föll det ur.

Igår ringde jag Previa, bad om råd: Ring vårdcentralen, checka av provet som togs, och KRÄV en undersökning för det här är inte normalt. Jag ringde. Sköterskan sa att provet som togs i höstas visade vissa avvikelser, hon bokade en tid hos min läkare som jag inte varit hos på länge, utan jag hade ju fått träffa andra läkare, vikarier.

Mitt normaltillstånd har tänjts ut så jag anser att det är så här det är:
Ständigt trött, ligga högt med huvudet och sova med öppen mun som applicerats med Lypsyl för att inte torka ihop helt under natten, samt nästäppa som ibland är som cement och ibland som Niagarafallet.

Idag känner jag mig lite bättre....men matt och slut.

*tar en katt och går och lägger mig igen*



Kryar på mig. Tack.