Hur långsamt kommer man längst?

Då har vi satt en ny plan, jag och Hans, min träningspartner.
De där sex dagarna/vecka ledde till mitt mentala sönderfall och hans fysiska ras.
Han har varit dunderförkyld lika länge som jag varit kraschad i skallen.
Nästan två månader har gått men nu är vi tillbaka men med en mer normal träningsdos - tre gånger/vecka.
Om tre månader gör vi en avstämning. Vuxenpoäng.

Vi satsar på att köra med stabilitet istället för kvantitet.
Det är ju bättre att "hålla" hela tiden och nöta sig fram, typ Långsamt kommer man längst ;-)

Så här ser det ut:
Tisdag och torsdag - träning i klubben.
Söndagar - egen träning.

Temat för nu är "Det ska vara kul" och all träning är ju karate.
Så ikväll ska vi nog skoja till det lite med vanliga Henka kumite och lite olka Sanbon kumite för att se om vi kommer ihåg det. Inget av det är till svart bälte, men det är fortfarande karate-tekniker och träning.

Det ska bli kul!!
Men fokus på att Våga Vila och inte öka träningsdosen.....för vi har båda lätt för att öka när det är kul....


Här är vi, åsså Malin, unden en foto-paus i dojon i somras.