Det Sociala Arvet...
Jag pratade med syrran häromdagen och då slog det mig, igen:
"It runs in the family".
Hon har åkt in flera gånger till sjukhuset med, som hon trodde, hjärtinfarkt. Mamma har nästan också klippkort på akuten, men proverna har alltid visat sig vara bra.
Jag åkte in för någon vecka sen - jag ringde 112 efter en halv dag av oro och Litenhet.
Tankarna där inne i väntrummet gav mig mycket...Ödmjukhet, stor Tacksamhet och Insikter. (Tyvärr glömmer jag det här efter ett tag. Tills Någon däruppe visar mig igen, ibland på väldigt tydliga och brutala sätt.)
Hur som helst, så insåg jag efter samtalet med syrran, att vi har "stressen" med oss från Familjen och att jag inte har några hjärtproblem så. Vår andra syrra har också de här sympomen.
Så jag bestämde mig - igen - för att jag är frisk!
Men att Balansen är det viktigaste för mig.
Jag lever lugnare idag än förut, jag är mer närvarande med mig själv och mina tankar, känslor och handlingar. Men jag måste jobba med att skapa det, leva med det här, för jag har inte råd att köra i ytterfilen och riskera att krocka. Jag har inte längre samma back-up att fixa saker och ting utöver liksom. Jag måste hushålla med min Kraft.
Så Tack Ewa för att du fick mig att se att jag är en frisk och kry människa, och att det bara är kroppen som säger till när jag behöver vänta in min Själ :)
Jag hoppas jag stoppat "Arvets" framfart hos mina söner. De har haft sina smällar redan, jag vet det. Men det bästa jag kan göra, är att göra mitt bästa, varje dag.
Det räcker.
Stressen jagade mig då,
tills jag gav upp, "hoppade" och fann Tillit ;-)