...innan jag ger mig iväg in i 2011
Vad hände egentligen 2010?
Jag samlar mig lite och backar tillbaka…
Jo, redan innan 2010 startade så kände jag att jag var tvungen att göra ett kvantsprång, för jag mådde verkligen inte bra. Det var som att jag bar för tunga bördor, för mycket ansvar och jag hade tappat glädjen och kraften.
När det gått tillräckligt långt så tvingar Livet en att ta tag i det. På ett eller annat sätt.
Så det ledde till att jag avslutade den relation jag var i, som inte fungerade.
Jag gick in i 2010 som singel med stor beslutsamhet att ta tag i mitt liv, för jag ville må bra igen!
Jag vet inte vart jag fick Kraften ifrån men jag samlade mina söner för att informera om läget – att jag avslutat relationen, att ekonomin var usel, att jag skulle sälja huset. Inte nog med det, jag bad, nej, beordrade äldste sonen som då var 21, att omgående skaffa en egen lägenhet och den yngre då 19, att aktivera sig vad gäller sin framtid, skola eller söka arbete och att det var lägenhet som gällde för oss, och att han fick bo kvar 1 år till.
Huset såldes i mars och jag flyttade till en lägenhet med yngsten, och den äldre fick tag på en lägenhet samtidigt som jag. Det är som att när man bestämmer sig för att GÖRA något, att släppa ifrån sig det gamla, som man gör plats för nytt.
Jag är så glad för att det ordnade sig i rask takt, och jag känner fortfarande en stor tacksamhet för det flyt jag hade när jag väl tog tag i saker och ting. Resten av det året, 2010, var temat att landa i det nya, återhämta mig och komma tillbaka till Livet.
Vad har jag då lärt mig under det här året?
Jo, att det är jag själv som måste bestämma hur jag vill ha det.
Jag kan inte skylla på något eller någon annan för att jag mår dåligt.
De val jag har gjort är mina, och jag är glad att jag tog tag i Förändringarna,
för nu rör jag mig framåt igen efter att ha stått väldigt stilla, väldigt länge.
Sonen med lägenheten fick ett jobb på taxi, har flickvän och mår bra med självkänsla som steg i och med flytten.
Han som bor hemma kom in på yrkesutbildning i höstas och det lättade för honom också.
För att inte tala om hur jag lyftes av det här också, att det går bra för mina barn!
Men det krävs att våga se det som sker och som är på väg att hända, för att ändra riktningen tillbaka i kurs.
I mitt fall tog det lite för länge, jag borde ha sett vartåt det barkade mycket tidigare, men bättre sent än inte alls.
Vad ska jag tänka på? Jo:
Att lyssna mer på mig själv, tro på och följa mitt inre.
Att livet rullar på, åren avlöser varann och jag blir inte yngre.
Att leva Mer.
Att leva Nu.
Att uppleva!
Att inte säga: ”det blir nog bättre sen” – när jag istället kan se till att det blir det nu!
Jag är tacksam för att Livet visar mig när jag är ute och cyklar, även om det gjorde ont då jag fick de här brutala knuffarna. Men det behövdes nog, för jag låtsades nog inte som att jag kört fel på Livets väg, utan hoppades att ingen skulle märka det, inte ens jag själv. För när man väl vet om det, då måste man ju göra något åt det. Förändringar är jobbiga. Människan är av naturen lat.
Men när alternativ är fortsätta må dåligt eller ännu sämre, så är det SÅ värt jobbet för att få bli lycklig och känna glädje och lust igen!
2011 – här kommer jag, ny och fräsch igen!