Hur långsamt kommer man längst?

Jag hade ju bestämt mig för att träna på gymmet idag. Och resten av 2011. Det har varit ett stort betongblock av tröghet & lättja som stått ivägen för att jag skulle ta mig upp till Arla. Gymmet alltså.

Jag klev in på Arla och det var ju som att komma hem. Igen. Jag sprang bara på löpbandet i 5 minuter. Jag var ju uppvärmd för jag hade grundat i solariet innan. *fniss*

Där träffade jag två kompisar som frågade om de fick hänga på mig, för de var lite osäkra på grejerna. Fan de stod ju bara och snackade och skrattade och fick inget gjort. -"Då kör vi ben, biceps och mage", sa jag och väntade inte på svar om det var okej för dem utan gick iväg till ben-rummet.

Jag måste säga att jag är nog fanimej ett ämne som träningscoach för jag njöt lite av att köra med dem, mellan mina egna set:
-"App-app-app!! Inte snacka nu, kom igen!"
-"Fokus på baksidan lår nu, det är DOM som ska jobba här, kom igen!"
-"TÄNK ben nu, jobba strikt, en till! Ja, braaa, och en till - kom igen!!"

Undrar om det blev nån sidoeffekt av min husstädning häromsistens då jag tog tag i det som nån jädra arbetsledare. Det blev ju samma sak här på gymmet! Hmm....undrar vad som händer när jag kommer på jobbet på måndag - rätt vad det är så är jag chef!? ;-)

Jag körde iallafall de övningar jag skulle och styrde upp de här två så på slutet var jag riktigt nöjd med dem.

Lärdom:
Allting blir roligare och lättare när jag är igång med träningen
.
Jag kände mig glad när jag gick hem. Jag sjöng när jag lagade mat sen och tyckte till och med det var roligt igen! Resten av dagen kändes som en jättebonus och jag är vän med min kropp, min "bostad" under det här livet.
Imorgon blir det bröst, rygg och axlar, och de här två skulle visst komma för att få bli underkastade min auktoritära träninsdiciplin ;-)




....hoppas, hoppas, hoppas att jag håller i det här nu!....