Hur långsamt kommer man längst?

Jag vet inte riktigt var den här senaste veckan tagit vägen, för det har varit fullt påställ fast under ordnade former. Men nog känns det att jag lever! Fast faktiskt på ett bra sätt. Det ända som är minus är väl när det gäller sömntimmar.

När jag gör saker, är med om saker och ting då deltar jag i livet. Jag är aktiv, jag lever! Men det måste få vara en balans i det här, för när pendeln slår tillbaka så är det lugn och ro, återhämtning och eget pollimojsande jag längtar till och mår bra av. Men för mycket sån låg-tid kan göra att jag tappar kontakten med livet utanför igen. Och då drar jag igång igen.
Konstigt....
En del har gjort insinuationer om att jag är som en Duracell-kanin, jag förstår inte vad de menar ;-)

Iallafall så har jag hjälpt ett par vänner, (som har hjälpt mig mycket) både med att städa ur deras hus som skulle säljas och varit barnvakt. (Inte samtidigt alltså!) Några av de här dagarna så har jag jobbat kväll också.

Jag blir lite förundrad över mig själv, att jag faktiskt orkar hålla igång. Faktiskt! Fast jag blir glad för det, för jag känner att jag är stark.

Så jag har haft en produktiv vecka kan man säga, även om själva temat för husstädningen kanske inte är den allra roligaste.... (Been there, done that.)
Ibland är det som att Livet knuffar oss framåt när vi stannat. Eller gått fel. Eller ska vidare men inte törs.

Jag har lärt mig saker om mig själv igen, bl.a att jag har en strukturerad och organiserad sida när det gäller tok-städning! Hmmm....den sidan skulle jag kunna låta utvecklas även på andra områden.
*hummar och tar mig lite myndigt på hakan*

Jag ska inte ställa någon klocka imorgon utan bara låta sömnen fånga in mig tills jag är påfylld igen. Det blir en morgonrocksdag/eftermiddag sen, tills jag ska ut och jobba natt igen.

ZZzzzzz............