Kattliv...
Inatt har jag blivit väckt av den lille nykatt-ungen. Många gånger.
Han lyckades ta sig förbi Fridolf som annars vaktat mitt sovrum från obehöriga små uppstickare som Sajko.
När Sajko väl fått fäste i min säng så visste han inte hur han skulle uttrycka sin kärlek till ny-matten sin, jag alltså, så han purrade högt, trampade frenetiskt med tassarna överallt i mitt ansikte och i håret, och slickade och spontan-bet mig på näsan och ögonbrynen.
Jag höll på att kvävas av syrebrist när jag drog täcket över huvudet och hoppade att fjanten skulle somna.
Efter några såna här svängar under natten och småtimmarna så tackar jag ändå gudarna att jag hade lagt in om en ledig dag idag. Det behövdes.
Sajko och Fritte har iallafall börjat acceptera varann. Lillen har ju inte begrepp att vara rädd utan han leker med allt han får tag på och Fritte kan nog inte låta bli att tycka det verkar kul.
Jag har tillit till att det som sker det sker, och då det är som det är,
och då blir det också som det ska.
(djupt?)
Och nu är det som det är - här bor 3 katter.
Bild kommer.