Hur långsamt kommer man längst?

Igår hade jag en skön glidardag utan ansvar.
Jag följde med några vänner som skulle till Kramfors, som också blev Härnösand och till och med Sundsvall och ikea.
Jag hade inga ärenden utan fick umgås med min lärare Wiggo.
Jag vet inte om de lurade med mig som barnvakt men det kvittar ;-) själv njuter jag i hans sällskap. Då är jag bara i Nuet. Det är bra för min emellanåt stressade läggning.

Idag är jag ledig från jobbet. Jag var smart när vi la schemat för några veckor sen, att klämma ut lite lediga dagar. Så nu ska jag snart ge mig iväg på Baby-bad med just Wiggo och hans mor. Det kanske blir det sista badet där på Österåsen, han är ju ingen bäbis längre utan en stor kille på snart 10 månader som går och utvecklas så man hinner knappt med.

Efter det ska jag sen på ayurveda-behandling och få mig en shirodara.
Jag längtar. Det är som att boota om systemet. Ctrl, Alt + Delete.



Den sköna känslan efteråt är som att vara inbäddad i bomull och det som sker utanför mig själv påverkar mig inte utan jag bara fluffar runt och myser. I två veckor! Jag längtar. Jag behöver det här. Egentligen för länge sen.
Men Långsamt kommer man längst.

Nä nu ska jag packa ner baddräkten och bli upphämtad strax.

Ha en bra dag där ute.