Hur långsamt kommer man längst?

Det är söndag kväll och hela dan har gått åt till att "avsluta" i huset.
Jag är helt matt och trött och kan knappt tänka klart.
Jag har sorterat det jag ska köra till soptippen, på en sida i garaget
och det jag ska ge till Lions loppis på andra sidan.
Föst ihop de sista grejerna och kört hem det...(jag sa hem :) till lägenheten.
Kört tillbaka tomkartonger och vikt ihop i garaget här i huset.
Där jag sitter nu och bloggar.
För jag har ännu inget internet hemma.

Så har jag kört lite skytteltrafik fram och tillbaka i min lilla saab
och jag känner mig som en liten myra som arbetar och gnetar på,
fram och tillbaka, hit och dit, bär och lyftar och bär och packar ur.

Hmmm....fast de kan bära massor gånger sin egen vikt, själv tar jag bara en låda eller kasse åt gången....


Jag satte iallafall ner foten till sonen att han har kvällen på sig att packa ner sitt rum
och han har två alternativ - komma hem eller sticka iväg till sin pappa (som har internet).
För det är visst det som det sitter i. Beroende? Hmmm.....

Imorgon lämnar jag nyckeln till mäklaren och huset ska vara tomt.
Från ungen också!

*funderar lite*

Va skönt det kändes nu....att sitta ner här vid datorn på golvet och skriva lite.
Som att jag samlar ihop mig lite.

Men faktiskt - det som är kvar nu i huset som prydnadssaker och nån hylla och lite annat tjafs -
det ställer jag ut till Lions.
Jag vill inte ha med mig det till mitt Nya hem.

Klipper lite navelsträng från mitt gamla liv.
*tar ett djupt andetag och känner Kraft och Ljus fylla mig*

Japp, så får det bli,
nu stänger jag butiken för ikväll och drar in på konsum och shoppar loss på lite fruktsallad.
För det är jag värd :)
Eller en choklad. Sportlunch eller Salmiakki.
Jag får se.