Hur långsamt kommer man längst?

Nu har jag börjat fundera på om jag ska klicka ur "lösenordsskydda" och öppna bloggen igen.
Det gör väl varken till eller ifrån egentligen, men det var av en anledning jag gjorde det förut.

Nu känns det som att det kvittar.

Jag skriver för min egen skull.
Sen är det jättekul att ni läser den och jag vill att ni fortsätter.
Om både det som är är gott och ont, soligt och "kol-källar´n".
Livet i största allmänhet, typ...

Men det är jag, liksom.

Nu ska jag ge mig av till huset och se vad tänd-elementet till pelletsbrännaren kan jag göra
med min dag och mitt humör.

"Ge mig Sinnesro, att acceptere det jag inte kan förändra...
Mod, att förändra det jag kan...
och Förstånd att inse skillnaden..."

* * *