Hur långsamt kommer man längst?

Igår var jag på 12-stegsmöte.
Jag blir alltid lugn och skön när jag är på väg till möte. (För att inte tala om efter ;)
Förr kom jag inrusande i sista minuten och var stressad och forcerad,
men så är det inte längre.

Mötena har hjälpt mig att få bort mycket av "skiten" som dolt min inre diamant.
Jag har "uppgraderat" mig själv kan man väl säga,
och är fri från mycket av gamla beteenden och tankar som inte var så bra.
Nu både "ser" jag världen bättre, trivs med mig själv och mår bra.

Jag gick genom parken, och såg verkligen omgivningarna,
de väldigt gröna träden, den blå himlen, de vita molnen, blommorna som stack upp ur gräset och
dammen längre bort såg jag som om det var första gången jag sett den!
Vattnet rörde sig i vinden, och de vackra stenarna var så fint placerade i vattenbrynet.

Jag hörde småfåglarna, och kände dofter från restaurangerna uppe på gatan,
hörde bilarna lite avlägset och såg människor strosa på gatan i kvällssolen.

Utanför möteslokalen stannade jag i solen, tog av skorna och kände fötterna mot asfalten.



Alltså jag njuter verkligen av att vara mitt i nuet. Som ett barn...
Det är såklart inte jämt, men när det sker så blir jag så lugn och tillfreds och känner fullständig sinnesro. Det är ett härligt tillstånd.  Jag kommer nära mig själv.

Mötet var känslosamt, det gjorde både ont och gott.
Det är sorg som kommer upp, men också glädje och kärlek.

Idag har jag varit skönt stillsam och lugn.
Efter att ha suttit på baksidan med morgonkaffet, barfota i gräset så gick jag på stan och flanerade, utan mål.
Jag träffade på goda vänner och vi fikade och pratade.
Det var en sån där bra dag, en sån som jag kommer minnas sen i höst.



Jag träffade såklart också min käre Wiggo och hans mor.

Jag är helt klart inne i en process för när han såg på mig, lille Wiggo,
så blev jag känslosam igen - han rör verkligen upp saker i mig.



Den lille filuren, med den rena vackra Diamanten.

Jag känner stor tacksamhet för så mycket - mitt i både smärta och hjärta.

Jag har semester nu, och det är bra för mig att ta det lugnt.
Jag gillar mig själv bättre när jag är närvarande och med liksom.

Fina människor i min närhet påminner mig om det, att det är ok att ta det lugnt.
Tack :)

Peace, Love & Understanding.