Hur långsamt kommer man längst?

Tok-kär i min lärare...

Jamen kan man bli nåt annat än totalt, hängivet och kravlöst kär i den här store,
lille mannen?!!

Att se in i hans ögon, den blicken......den går rakt in i hjärtat på mig.
Han håller kvar blicken länge, betraktar, ser, och möter mig...ända in i själen.
Han ler mot mig och jag smälter. Vi håller kvar mötet med blicken. Hans själ är stor.

Det är nåt magiskt och förunderligt med honom, min lärare Wiggo.

När vi umgås och kommunicerar, så finns inte omvärlden.
Han ger av sig själv, helt ärligt, rakt och rent.
Jag lär mig av honom, att ta emot.
Kärlek. Kravlöst.

* * *
När jag var ett litet barn så var världen lite annorlunda.
De gånger jag kom nära någon var när jag fick sitta i mammas knä och hon skulle klippa mina naglar efter kvällsbadet. Hos mormor var det mina småsyskon som fick sitta i knä, medan jag som var stor fick stå bredvid.

Jag kommer inte ihåg att någons blick mötte min, i långa "samtal",
eller att jag blev sedd tillräckligt länge för att det skulle stanna kvar i mig.
Jag minns inte att vi kramades i vår familj.

* * *
Wiggo lär mig mycket.
Han låter mig komma nära honom.
Jag svämmar över av kärlek till den här lilla människan.

Vi byter djupa blickar med varann, när jag ler så ler han tillbaka med hela ansiktet,
när han är trött så vilar han i min famn, när han vill pussas spelar det ingen roll att hans haka är dräggelvåt, och han låter mig visa honom blommorna, gräset och "världen".

När jag håller mina händer om hans lilla kropp
och sakta lyfter honom mot mig,
och vi bara finns så en stund...
så helar han
Mitt Lilla Inre Barn.

Wiggo öppnar hjärtan.


Jag.
..är enormt tacksam för mina möten med Wiggo
och hans föräldrar, som låter mig "låna honom" :)

Nämen Gunsan - guuuuuud så fint skrivet...

Är glad att du visar Wiggo "världen", du är toppen och jag är glad att vi har dig!!!!

*drabbas av affektionsinkontinens*

Nu sitter jag här och snyftar och torkar tårarna...Jag blir alldeles varm i hjärtat.Sååå fint skrivet.Om du visste va' värdefull du är för Wiggo och han verkar va' väldigt värdefull för dig och det värmer att läsa det här.Ni har ett magiskt förhållande,ni två....Nu torkar jag tårarna igen...Det finns en mening med att ni två har funnit varandra,det är ett som är säkert.

Kram från Wiggo's moster ;-)

Tyvärr hade jag ingen näsduk i närheten så tårarna rinner längs kinderna.

Vilket underbart inlägg så fint du har skrivet och vad fint du känner, Nettan med familj kan verkligen känna sig lyckligt lottade som har dig i Wiggos liv.