Hur långsamt kommer man längst?

Om första arbetsdagen flöt på i en skön lunk,
så var andra dagen idag lite mer som att köra radio-bil på Grönan -
jag slog i det mesta, krockade med allt och en lättare skräck dök upp i intervaller...

Det var en sån där dag då det mesta måste kollas upp, höra med kollegor, ringa andra avdelningar, gå igenom rutinerna och som toppades av att telefonisystemet hakade upp sig endast för mig.

MEN -
jag har en nödbroms:
"REFLEKTION"

Så, jag var vid gott mod och rustad till tänderna med lösningar:
- några extra kaffekoppar ute på altanen vi har,
- en liten promenad på lunchen med varma vindar i ansiktet,
- några omvärldsbevakningar via aftonbladet.se på datorn och
- nåt extra toalettbesök i enskildhet.

Det kan vara bra att få testa på en "Räkmacks-dag" och en "Kräkskit-dag" på direkten så vet jag att det är okej om jag håller mig i mitten hädanefter.

Det är balans det.

Såh, jag måste säga att jag är nöjd med dagen ändå, som en lärdom,
trots att jag bitvis kände mig så här uppgiven, maktlös och less
som bilden.

(Bild: från min långhåriga period)