Hur långsamt kommer man längst?

Första dagen på jobbet avklarad.

Jag hade lagt upp det på ett mjukt och fint sätt med en släng av diciplin, nämligen att på mina raster och luncher gå ut de stackars metrarna från arbetsplatsen och ner till gräset vid älven och "reflektera".
Liksom nästan fortsätta få det att kännas som att jag är ledig och fri :)



Det gick förvånansvärt bra, fast å andra sidan är det bara en dag som gått.
Jag får väl se i slutet på veckan hur det känns när Verkligheten ramlar ner över en.

Eller inte :)

Jag ska nämligen försöka hålla i det här.
Jag mår bra när jag inte har ständiga konflikter i huvudet att tampas med.
Det är då det blir jobbigt på jobbet. Det är då jag är helt slut efter ett dagsverke.

Det är alla de små avbrotten när jag hör kollegan framför säga fel pris till kunden i telefon,
eller när min bordsgranne har ett besvärlig ärende och blir övertydlig, eller när chefen kommer förbi och hejar glatt mitt i kontaktnoteringen jag skriver.

Det är då som det krävs en ansträning att återta fokus på det jag höll på med. Och det är inte bara en gång jag måste hämta tillbaka Fokuset. Det är ständigt och jämt. Tror fanken att man får som träningsvärk i huvudet.

Så,
jag ska reflektera många gånger vid älven under kommande arbetsdagar, för att "hålla ihop mig",och krävs det fler gånger än rasterna så får jag göra det på toaletten. Reflektera alltså...



Så får det bli.