Vilma var med på min gradering....

Min kära hund som gick bort en tisdag för två veckor sedan hörde av sig idag, denna tisdag.
De ringde från veterinärstationen imorse och sa att urnan hade kommit.
Jag kunde hämta den när jag kände att jag orkade...

Och - det är Vilmas namnsdag idag!!
Det är klart att jag åkte upp och hämtade henne! ....Eller urnan alltså.
Hon är med än, min kära vägledare och guru, Vilma! :)

Jag har inte tagit bort filten i baksätet på bilen och inte heller handduken som jag torkade henne med efter det sista badet nere vid båthamnen, timmen innan hon skulle "vidare"....

Så hon, eller urnan......låg i baksätet, inlindad i filten nästan hela dagen och också medan jag var inne i dojon ikväll för att gradera till brunt bälte.

* * * * *

Jag började med karate på hösten 2000.
Någon gång in i november var det en ung nybörjartjej där som undrade om någon ville ha valpar.
Deras jycke hade fått 10 st.
Vilm föddes alltså den 18 november 2000.

Den här tjejen försvann efter jul från karaten och jag såg henne inte mer.
Som jag ser det....så gick tjejen bara några gånger på karaten, för att Vilma skulle komma till mig.

* * * * *

Nu var Vilma med denna tisdag, idag den 26 maj, på min gradering.
Det är den sista jag gör i klubben för nästa gång blir det svart bälte och då är det hos Sensei Oghami i Göteborg som svartbältesgraderingarna sker.

Cirkeln är sluten på nåt sätt.....
Vilma var hos mig i 8,5 år.
Jag har tränat karate i 8,5 år.

Hon lämnade oss för två veckor sen, exakt på dagen,....för att hämtas hem till mig på sin namnsdag, idag.
Samma dag som jag skulle gradera och tog brunt bälte.

* * * *
Christel som "talar" med hundar, som jag tog hjälp av då Vilma var som sjukast, hon sa att Vilma är min guru, visserligen sjuk och var tvungen att äta medicin för livet....
men hon skulle vara med mig så länge som det behövdes.
När jag lärt mig det jag skulle av henne så skulle Vilma gå vidare....  :(

Tack älskade Vilma för att du fortfarande är med mig. Du finns alltid i mitt hjärta, gumman!




Karatekläder på tvätt.


Livet är värt att reflektera över. Du har lärt mig mycket, Vilma.

                    





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback