Och förresten...
Så det så!
Tröjan jag fick på min födelsedag blev glad för,
för den förklarar på ett oskyldigt sätt att ibland har man otur bara när man tänker
åsså blir det lite fel...
Skönt va?
Det är ok, pekar bara på tröjan och ler,
och alla kan gå vidare utan att hänga upp sig på´t
;-)
Life goes on...
Tårt-buffe för volangernas skull...
Så har man fyllt år då.
Jag är med i Viktklubben på Aftonbladet för jag har några kilon som jag inte behöver egentligen...
...och sen är det så trevligt när det är nån som bryr sig om hur man mår och vad man gör, för om man inte bokfört sina måltider eller om man registrerat en vikt som går lite i fel riktning så säger sajten till: "Hej Gunilla, vem försöker du lura-typ" och då känner jag mig lite sedd, hörd och bekräftad.
Plus att jag faktiskt mår bättre utan de där 5 kg som sakta men säkert har hakat på.....
Och så finns det recept som gör att jag kan variera mig lite mer (läs: undvika skörbjugg på pasta och korv).
Men igår fyllde jag år.
Jag är barnsligt förtjust i att fylla år har jag märkt.....
Vid kaffeautomaten på morgonen på jobbet, så gör jag kollegorna medvetna om att jag fyller år så de känner sig nog lite tvingade att säga "Grattis" till mig.
Och faktiskt.......det känns bra!
Fast jag vet att jag liksom bett om det.
Igår skrev jag inte in någonting på eftermiddagen på viktklubben.....
Jag är med i Viktklubben på Aftonbladet för jag har några kilon som jag inte behöver egentligen...
...och sen är det så trevligt när det är nån som bryr sig om hur man mår och vad man gör, för om man inte bokfört sina måltider eller om man registrerat en vikt som går lite i fel riktning så säger sajten till: "Hej Gunilla, vem försöker du lura-typ" och då känner jag mig lite sedd, hörd och bekräftad.
Plus att jag faktiskt mår bättre utan de där 5 kg som sakta men säkert har hakat på.....
Och så finns det recept som gör att jag kan variera mig lite mer (läs: undvika skörbjugg på pasta och korv).
Men igår fyllde jag år.
Jag är barnsligt förtjust i att fylla år har jag märkt.....
Vid kaffeautomaten på morgonen på jobbet, så gör jag kollegorna medvetna om att jag fyller år så de känner sig nog lite tvingade att säga "Grattis" till mig.
Och faktiskt.......det känns bra!
Fast jag vet att jag liksom bett om det.
Igår skrev jag inte in någonting på eftermiddagen på viktklubben.....
Vanlig tårta, Lime-paj, och längst bort på sista bilden
kan man skönja hallon-vaniljkesella-digestive-kex-i-glas
och till vänster samma bild kan man notera en
typ sockerkaka med ett redigt lager av smält smör, socker, ägg och kokos ovanpå.
Jag hade en trevlig dag i goda vänners lag och jag gillar födelsedagar och jag somnade glad och mätt.
kan man skönja hallon-vaniljkesella-digestive-kex-i-glas
och till vänster samma bild kan man notera en
typ sockerkaka med ett redigt lager av smält smör, socker, ägg och kokos ovanpå.
Jag hade en trevlig dag i goda vänners lag och jag gillar födelsedagar och jag somnade glad och mätt.
Idag fyller Elvis år..
...om han hade varit med oss, alltså...
bild:gfx.aftonbladet.se
....och imorgon fyller jag år!
Jag vill inte göra något sammanhang av det förutom att vi är födda i Stenbockens tecken.
Och att han sjöng och jag lyssnade. (läs:avgudade)
Tänk att jag haft 44 stycken födelsedagar....
(det är 16060 dagar, det! Kunde inte låta bli att räkna på´t)
När min mamma var 44 så tyckte jag att hon var riktigt, gammal.
Alltså då har man ju liksom gjort allting roligt och det hon tyckte var trevligt och så, det tyckte jag var torftigt och trist.
Då var jag 17 år......
*nostalgisk*
Så mycket äldre känner jag mig inte, alltså...jag har ju mig själv med mig.
Hela tiden!
Så kände nog min mamma också, och det gör hon nog ännu, 71 år ung.
För hon är i farten, jobbar extra bara för att träffa folk, hon fikar med kompisarna, shoppar på stan och fnittrar som en fjortis när hon blir trött.
Va?!
*ler varmt*
Jag fyller år imorgon och det är inget speciellt med det, för jag är ju med mig själv, hela tiden.
Nu ska ställa in tårtan som jag gjort, och komma ihåg att ta en bild av den så jag kan blogga imorgon.
;-)
bild:gfx.aftonbladet.se
....och imorgon fyller jag år!
Jag vill inte göra något sammanhang av det förutom att vi är födda i Stenbockens tecken.
Och att han sjöng och jag lyssnade. (läs:avgudade)
Tänk att jag haft 44 stycken födelsedagar....
(det är 16060 dagar, det! Kunde inte låta bli att räkna på´t)
När min mamma var 44 så tyckte jag att hon var riktigt, gammal.
Alltså då har man ju liksom gjort allting roligt och det hon tyckte var trevligt och så, det tyckte jag var torftigt och trist.
Då var jag 17 år......
*nostalgisk*
Så mycket äldre känner jag mig inte, alltså...jag har ju mig själv med mig.
Hela tiden!
Så kände nog min mamma också, och det gör hon nog ännu, 71 år ung.
För hon är i farten, jobbar extra bara för att träffa folk, hon fikar med kompisarna, shoppar på stan och fnittrar som en fjortis när hon blir trött.
Va?!
*ler varmt*
Jag fyller år imorgon och det är inget speciellt med det, för jag är ju med mig själv, hela tiden.
Nu ska ställa in tårtan som jag gjort, och komma ihåg att ta en bild av den så jag kan blogga imorgon.
;-)
Paradox..
eller som "hönan eller ägget"....lite så är det nu.
Jag vill komma igång med Nya Friska Tag - jag menar det är ju nytt år!
2008!
Är det inte så att man vid det skedet inbillar sig att man ska ta tag i saker, förändra saker, få till det man inte fick till under det gångna året...
Jag vill ge Mig Själv och min lekamen en skjuts i rätt riktning...
när det gäller både näringsintag (alltså inte pulvermos och pizza),
sömn (inte sitta uppe halva natten och dum-titta på ointressant program)
och motion (inte gå lilla rundan med hunden, eller sitta/ligga där möjlighet finnes) utan faktiskt träna så det känns att man lever, äta regelbundet utan de här "bulimiska" inslagen, och sova de 7-8 timmarna som faktiskt behövs för återhämtning.
Men jag orkar inte.
*gäsp*
Det är här det skiter sig lite för mig....HUR börjar jag??
Jag orkar ju inte... ZZZzz.............Fast jag VET att börjar jag träna och greja så KOMMER jag att orka träna...
Va?!
Paradox?
Hönan eller ägget?
Träna sig ur orkeslösheten?
Hmm...jag börjar med skönhetssömnen tror jag.
;-)
Jag vill komma igång med Nya Friska Tag - jag menar det är ju nytt år!
2008!
Är det inte så att man vid det skedet inbillar sig att man ska ta tag i saker, förändra saker, få till det man inte fick till under det gångna året...
Jag vill ge Mig Själv och min lekamen en skjuts i rätt riktning...
när det gäller både näringsintag (alltså inte pulvermos och pizza),
sömn (inte sitta uppe halva natten och dum-titta på ointressant program)
och motion (inte gå lilla rundan med hunden, eller sitta/ligga där möjlighet finnes) utan faktiskt träna så det känns att man lever, äta regelbundet utan de här "bulimiska" inslagen, och sova de 7-8 timmarna som faktiskt behövs för återhämtning.
Men jag orkar inte.
*gäsp*
Det är här det skiter sig lite för mig....HUR börjar jag??
Jag orkar ju inte... ZZZzz.............Fast jag VET att börjar jag träna och greja så KOMMER jag att orka träna...
Va?!
Paradox?
Hönan eller ägget?
Träna sig ur orkeslösheten?
Hmm...jag börjar med skönhetssömnen tror jag.
;-)