Som att slå nån som redan ligger...
när man inte behöver så mycket mer, när droppen får glaset att rinna över,
när man bara får den sista lilla anledningen till att packa ihop, lägga ner, ge upp
eller bara tacka för sig och gå och lägga sig för att få slut på den här dagen och hoppas på att nästa blir lite bättre och mer i synkronisering med en själv.
Jag slutade 17 idag,
men satt fast i telefon med en gammal trevlig dam till kvart över, innan jag kunde logga ur.
Jag gick hem eftersom att jag inte längre äger en bil, då 11 punkter på besiktningsprotokollet inte tillåter att man kör såna i trafik.
Och inga dubbar har jag på skorna heller vilket gjorde att hemvägen tog tid.
Mellanlandning på affären för att se om jag kunde få till nån näringsrik och spännande middag för de två guldtiorna som trängdes i plånboken.
Ett paket våffelmix för 10:90 och en liten mjölk, fläskade jag på med.
Jag kom på att jag nog hade alla ingredienserna hemma för att göra egen våffelsmet men vågade inte chansa på att utesluta fuskpaketet.
Väl hemma bytte jag lilla matkassen mot hundkoppel och drog ett varv runt kyrkogården med jycken och försökte samla tankarna efter arbetsdagens miljarder kundsamtal som lagrat sig fast i huvudet.
Väl inne igen med syreberikad hjärna och vid gott mod arrangerade jag de två våffeljärnen och vevade ihop min egen smet och med drägglande mungipor dukade jag i vardagsrummet.
Men här vände det!!
Köket blev ett slagfält!
Total förödelse!
Smeten fastnade, gaffeln gick frenetiskt över de piggade järnbottnarna för att ta bort våffelresterna
och Offerkoftan satt plötsligt som gjuten på mig, Martyr-kepsen var på plats och Självömkans tofflor kändes helt rätt!
Jag mumlade nästan snyftande, nåt om att "om jag inte får till det här med våffel-mixen då tar jag livet av mig"
Min son retade mig lite för det senare, inför hans kompis...
Han tyckte nog inte att det var speciellt moget att säga som jag gjorde...
Det blev riktiga våfflor med fusksmeten och det mättade iallafall för stunden.
Några timmar senare var det fint i köket igen, jag sanerade spisen och angränsande områden från hårda små flarn av våffelrester och Vilma städade golvet skinande rent med sin tunga.
Alla nöjda och glada och äntligen är den här dagen till ända.
PUSS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Härligt frasiga våfflor/ I självömkanstofflor....
Våfflor kan man bli mordisk av att försöka steka! De har en j-la förmåga att klänga sig kvar i våffeljärnet så man blir gaaaalen! Matlagning överhuvudtaget kan ha vissa bieffekter...en gång då jag skulle vara duktig och göra hemgjorda köttbullar...mmm vad husmoderligt! Blev så j-la arg att jag rakade ner alltihopa i sopkorgen och inte ens hundarna fick smaka :) Nu så kör vi med färdigstekta köttbullar här hemma...inte så nyttigt kanske med det är inte så hälsosamt att bli stortokig över att framställa egna heller!
Ses på måndag!
>P:
:)
>Sussie: *skrattar gott* Poetiskt! =)
>MariaM: Visst är det lite halvfarligt att närma sig köket emellanåt?! ;P
Du har en poäng där, inte så hälsosamt att knäcka ihop i köket... *s*
Färdiglagat är bra!
Ses!