Masochist med krabbgång..
Krabbgång.
Och det händer igen.
Jag är kanske allergisk eller åtminstone överkänslig mot mjölkprodukter...
eller vitt mjöl....eller kanske socker...
Eller så är det så att jag stoppat i mig för mycket..
Min mage reagerar ibland och blir ett stort (!) trauma för mig.
Hmm....
Idag är det min sambo/särbo Peters födelsedag, så vi träffades på lunchen och tog en baguette med skinka och ishavsröra.
Sen en varsin bakelse.
Med grädde...
Efter jobbet sen så åkte vi direkt ut till hans mamma som bjöd på smörgåstårta.
En varm variant!
Helt sagolik.
Säkert fett och gott och grädde och sånt i.
Jag blev mätt.
Hon hade också gjort en vanlig smörgåstårta, ni vet...
Jag tog en smal bit.
Jag blev jätte-jättemätt!
Jag ångrade att jag inte hade tagit med mig mysresårbyxorna. De med knän på och häng liksom...
Jag tackade stirrigt nej till kaffet sen, och drog (läs: hasade) mig bort till soffan i vardagsrummet.
Där slumrade jag visst till...
Jag mådde inget bra när Peter väckte mig och vi skulle åka hem för att ta emot eventuella besökare på hans bemärkelsedag.
Väl hemma kastade jag mig in på toaletten, dock utan resultat.
Jag bytte snabbt om till resårbrallan och jag kunde inte undvika att hänge mig åt krabbgång, alltså gå på snedden.
Så ont gjorde det.
Fortfarande, i skrivande stund gör det ont.
Klockan är 23:30.
Hur som helst så dukade vi fram bakverk och kaffe när Peters vänner kom, och jag kände att jag var centrerad kring mig själv och min överlevnad.
Inget samarin, eller bikarbonat kunde mina köksskåp uppbringa.
*panik*
Är det gallsten?
Tarmvred?
Njursvikt?
En mindre annalkande explosion i mag-tarmkanalen?
Jag vet inte, men tankarna snurrade och nu där jag sitter.... så inser jag att jag borde sluta upp med att tro att jag kan äta vad som helst, hur som helst, och i vilka mängder som helst.
Om och om igen utsätter jag mig för det här, med jämna mellanrum...
Det ser inte klokt ut att gå krabbgång när man är ute med hunden, t.ex.
På snedden.
För att det drar och värker i vänster sidan och magen känns som ett levande väsen...
Är jag masochist eller?
När ska jag lära mig att jag inte kan äta vad som helst och hur som helst?
Kort minne som en guldfisk, eller bara kraftig förnekelse?
Nu får det vara nog!
Jag blir nästan förbannad!
Frosseri är väl en av dödssynderna va?
*ulkar*
Imorgon är en ny dag...
*rap*
*gapskratt*
Du skriver helt underbart, skrattar så tårarna sprutar när jag läser det du skrivit..
Tokstolla...!
Synd att jag inte kunde vara med och fira "födelsedagsbarnet"..., hade suttit fint med kaffe och nån mumsig bulle..
Stackare... Hoppas denna kväll blir bättre än gårdagen...
Kram på´re!!
*asg* Ser mig framför mig men kan ändå inte.
Känner igen mig lite, inte i gången men att inta lite för mycket, eller fel mat så jag får ont i magen. Min gångstil då är som en 150 år gammal gumma, fast utan käpp. Inte så vacker stil heller.
Är det okej att jag lägger in din blogg som länk hos mig? Du ligger redan bland favoriterna men där kan ingen komma till din sida :P
Nettan:
2 dygn tog det.
Och oändliga meningslösa toabesök, tills det lossnade så att säga..
Sysse: Näe, den blev inte bättre, men tack ändå ;)
Lena: Visst är det en fasa! Ser framför mig din "gumm-stil, lätt framåtböjd *asg*
Och självklart får du länka mig, kul att du gillar att läsa och känna igen sig lite i vardagens trauman
:o