Hur långsamt kommer man längst?

Det var en rätt lugn dag på jobbet,
många har semester och det var inte nån kö på telefonen heller.
Det ringde nån då och då, bara....
man hämtade en kopp kaffe till,
gick ut och andades en stund på rasten,
lite skönt höstkänsla i luften fast det bara är den 19 juli!

Men när det inte var mer än någon timme kvar tills hemgång
och kundservice stängningsdags,
så ringde det in en trevlig tysk som pratade engelska
och jag tyckte det flöt på bra....
men ärendet blev krångligare och krångligare,
jag letade i systemen och låtsades ha koll, vilket jag tappade vartefter,
men efter en hel del assistens av andra så löste det sig, tack och lov.
Det är tur vi har flerspråkiga på kundservice.

Sen........
ringer en kvinna in......
- och jag vill poängtera att jag inte hämtat mig riktigt från förra samtalet -
så säger kvinnan:
-"Jag heter Pernilla och jag ringer från din bostad!"
Jag blev alldeles kall....
"va fanken gör hon hemma hos mig?!"

Jag andades in.....och så insåg jag:
"Jahaaa!! Din Bostad!
Ett bostadsbolag av något slag.

För att göra en lång historia kort, så efter att övrig personal lämnat byggnaden,
satt jag kvar ytterligare en halvtimme,
för att lyckas få tag på jourpersonal i andra änden av Sverige
och se til att Pernilla från Din Bostad, eller vems det nu var,
skulle kunna tillgodose sin hyresgästs akuta situation...

....och just den jourpersonalen jag fick tag på,
haaaade iiiiiinte bråååååttommmmm....
det fattades än det eeeena och än det aaaaandra på min order jag faxat iväg till honom där nere i söder,
och jag fick pumpa frenetiskt på det röda stresshjärtat, ett sånt där mjukt ni vet,
för att inte få en stroke eller bli för osammanhangande i talet,
och efter att jag av ren överlevnadsinstinkt tydligt och klart bett (läs:beordrat) honom att göra som jag sa,
och avslutade samtalet med ett krispigt "Tack, och ha en trevlig kväll"
så kunde även jag logga ur.

Jag tror semesten kommer att göra mig gott...