Hjärnblödning i foten!
Jag har fått en hjärnblödning i foten!
Det hände för några dagar sedan, när jag stod i badrummet och pratade i telefon, medan jag samtidigt skulle försöka göra kvällsritualen såsom tandborstning och liknande.
Jag brukar vanligtvis inte göra två saker samtidigt, för resultaten brukar sällan bli bra.
Nu för tiden.
Iallafall - det bara akut-sved det till under foten och det höll i sig ett bra tag samtidigt som det kliade på nåt hysteriskt, underligt sätt.
Jag nämde det för den andre i luren, och beskrev för denne hur det var som en korvig åder precis under "trampdynan", och lite orolig blev jag nog, men tänkte inte så mycket mer på det.
Morgonen efter, när jag placerat mig i duschen, drog jag ett svep med fotfilen och fick till min fasa se ett gigantiskt blåmärke!!
=O
JAG HAR FÅTT EN HJÄRNBLÖDNING I FOTEN!!
Nu har det gått några dagar och jag har fått bekräftat av nån slags kunnig person att det är en ytlig propp och de är inte farliga.
Så länge de är ytliga.
Jaha, men vad händer om den nästa gång hamnar på ett icke-ytligt ställe???
Jag har några försiktighetsåtgärder på lut, men de ska få lägga till sig lite mer så kommer jag att dela med mig av dessa här, inom kort.
Här är en bild på min fot.
Nu eller aldrig.....
...tänkte jag.
Så tog jag tag i de här stora besluten man ibland måste göra:
I detta fallet handlade det om att skriva sitt första inlägg på sitt livs första blogg! *fasa*
Det är nästan som att kasta sig ut från högsta, på ett utomhusbad vid nån större insjö, och man har fortfarande sviter av Hajen 1 man såg i sin ungdom och skräcken av att hamna långt ner i djupet och inte riktigt veta hur det känns, vad som döljer sig där under, och om man kommer att klara den här grejen...
Så är det för mig nu.....*gulp*
Samtidigt vet jag ju att det inte finns några hajar i svenska insjöar, så skräcken blandas nu med lite förtjusning och ett stänk av adrenalin.
JAAA!! Jag är på gång! Jag skriiiiiver!!
*lycklig*
Jag tror det får räcka så för ikväll.
Det tog på krafterna, kan jag säga....*puh*
Jag är förkyld och krasslig nämligen, och då klarar man inte hur mycket som helst.
Ett stort beslut får räcka!
(Hmm....var det inte nån som sa nåt i stil med "ett stort steg för mig, men ett mikroskopiskt för mänskligheten"....eller blandar jag ihop det?)
God natt!
Välkommen till min nya blogg!
Här kommer jag att landa mellan varven i form av vardagsbetraktelser...
....som jag ser dem.
Kanske kan någon känna igen sig i något och vips så skapar vi lite gemenskap här i världen!