Hur långsamt kommer man längst?

 

 

Den här veckan har jag vaknat av klockan och noterat att det är kolsvart ute! Som i en kolsäck! En liten föraning om en lång mörk period som är i antågande, utan återvändo liksom.....Men det gör inget.

 

Antagligen är det min förnekelse som trätt in här för att stå ut. För att inte bryta ihop över maktlösheten över... sommaren som uteblev, energin som aldrig riktigt fyllts på, tanken på att solljuset släcks ner mer och mer för varje dag....

Det är ju rätt mysigt med tända ljus, soffan och filten. Dricka te, raggsockor på, röra sig långsamt, sakta ner, vila, gå i träda och göra som Naturen lite - hänga med i Ordningen bara.