Är jag riktigt klok eller?
Jag vet om att jag har en ohälsosam sida - en meningslös tävlingspersonlighet.
Det är stressframkallande och jag borde sluta med det omedlebums!
Till exempel, om jag kör bil och sitter och kör långt och jag ser en bil långt därframme så väcks den här tävlingsdefekten och jag känner adrelnalinet pumpa fram och sen är mitt mål att försöka hämta in på framförvarande bil och sedan ska jag köra om! Finns inget annat i huvdet!
Sen kan jag slappna av. Tills jag ser nästa bil där framme.
Inte bra. Helt meningslöst, och inte bra att pumpa adrenalin i mitt system. Jag är ju stresskänslig.
Igår var jag och lämnade blod:
Jag glider in på morgonkulan på Blodcentralen och får sitta i en ledig stol. Bredvid mig sitter redan en kvinna, i min ålder, uppkopplad med sin blodpåse och slang. Jag får mina grejer insatta och en boll i handen. Jag brukar aldrig ha nån boll för jag har en jädra skjuts på mitt blod ändå. Nåväl, då är det dax igen, adrenalinet -
Jag sneglar åt hennes håll, hon bredvid, lyssnar lite på det de pratar om där borta och jag pumpar lite med bollen.
Mina knäppa tankar tar kommandot och vips är det här en tävling! Jag känner adrenalinet, hur pigg och fokuserad jag blir, och hjärtat slår lite fortare. Jag sneglar åt hennes håll, pumpar med bollen en gång till. Efter en liten stund kommer "min snubbe" fram och säger att det börjar bli klart här.
-JAAAAA!!! tänker jag, och DÄÄÄR går jag i mål!
Han plockar bort grejerna, och kvinnan i stolen bredvid ligger fortfarande kvar, hennes påse är inte full än.
JAG VANN!
Jag har snabbare blod än hon - men hur sjuk i huvudet ÄR jag??
Måste jag vara bäst? Snabbast? Tävla? Till och med i hur fort man kan fylla en påse blod?!
(Bild lånad från internet)
Hur som helst, det här ska jag ta upp med hon KBT-kvinnan jag går och pratar med.
Det här är ju ett tydligt tecken på att nåt inte står rätt till!
Hahahaah, ;-)
Idag ska jag bara ta en liten promenad på stan, och kanske ta en fika nånstans.
I lugn och ro.
(Skullllle det bli en anonym tävling i kaffedrickning med nån ovetande cafébesökare
så skulle det isf handla om att hur länge jag kan få kaffet att räcka utan att det tar slut,
för att kunna sitta kvar och njuta där så länge som möjligt, men det är väl inte så farligt?...)
Ha en bra dag där ute.
Hahaha det där känner jag igen fullt och fast. Jag ska också alltid vara snabbast, hinna först osv osv, men så är jag otroligt stresskänslig också. Tränar mig att inte vara som en tornado, men det är svårt
> Katarina: Skönt att höra att jag inte är ensam, hahaha...Men att bli medveten är första steget till förändring. Så jag övar jag med :)
Men då är det ju bra att du har upptäckt att du gör så där. DET är ju asbra!
> Catrin: Visst är det bra?! Känner mig faktiskt nöjd med det :) Kommar hålla ett vakande öga över mig själv på sånt här otyg ;)