Hur långsamt kommer man längst?

 

Av en händelse råkade jag hamna framför TV:n och kanal 1, med min lunchtallrik och en kaffe. Det handlade om bordkämda ungar/unga människor runt 19-20 år. Intressant. Skrämmande.

 

Det är 7 unga människor som bor ihop i några dagar, utan sina curlande föräldrar och där jag kommer in så ska de tydligen "jobba" en dag på en restaurang, eller om det var storkök. De fick krydda in typ 20 bleck kycklinglår, stå i disken och ta bort andras matrester, sleva upp mat åt gästerna, torka av alla borden. Allvarligt talat.....jag blev riktigt skraj! De klarade inte vanligt dagsgöra, hade inga begrepp om nånting, bara så in i baljan bortskämda så till och med jag blev fan uppriktigt förbannad OCH förvånad!

 

De kan inte ens hålla en kniv rätt och skära gurka, eller fattar inte vad saker kostar, beter sig som att de inte har nån hjärna, begrepp eller nåt alls om det mest vardagliga som röra runt i en stekpanna. 

 

Eogistiska, lata, storhetsvansinne, okunniga, "handikappade", glidare utan medkänsla eller ödmjukhet vad gäller andra människor och vad de gör i sin vardag, vad de jobbar med, hur vi andra lever. De räknar bara med att få det de vill ha, utan minsta ansträngning själva. Riktigt läskigt.

 

De här unga vill bara mingla med varann, vara snygga, glida på stan, festa och det de känner för. Det DE känner.

 

Jag tänker på mina ungar. Jag tänker på andras ungar. Jag tänker på mig själv när jag var i deras ålder.

 

Altlså jag vill minnas att jag kunde diska, laga mat, tvätta, städa, (även om jag var slarvig och "droppade" mina kläder på golvet emellanåt och inte alltid tokgillade vardagsgöra) men jag gjorde det. Vi gjorde det. Det var inte ens nåt man tänkte på att det INTE skulle göras. Mamma var ensamtsående med tre barn, jag och mina systrar. Man lärde sig av livet, man var inte "kollad" av sina föräldrar på samma sätt som det är idag, antar jag..... Vi ungdomar levde våra liv utan att föräldrarna var med på samma sätt som de är idag. På gott och ont.

 

Ja, det får en att fundera lite.... Det är som att vi chabblat bort en hel generation, genom att ta ifrån dem det mest naturliga i livet, att kunna ta hand om sig själv.

 

Ska se nästa avsnitt också.

 

*hämtar en tretår, fortfarande lätt chockad av det jag sett*