11 augusti...
Jag sov till 9 imorse och såsade på en stund i morgonrock och njöt av frukost och TV.
Jag tog en promenad bort till Risön sen, för att titta på den årliga kubb-tävlingen nere på Risön. Det är olika företag som ställer upp med sina anställda och tävlar. Eon hade en 5-6 lag tror jag. Jag var inte med för jag skulle jobba senare.
På vägen dit så kändes det lite som höst i luften. Varmt när solen lyste men svalare vindar nästa sekund. Luften kändes lite höstlik, och en del björkar såg ut som att de var på väg att tappa grönfärgen....
Redan?
Där uppe, efter bron, där uppe på nipan, så låg det gamla kaféet Pettersborg med ljuvlig utsikt, gammal känsla, gott att fika och äta, och skön känsla däruppe bland tallarna.
Skit att det brann ner, och inte byggts upp än!!!
På väg hem, över bron tillbaka, och jag inser att jag inte badat nåt alls i år.
Först längtade man efter våren, som aldrig kom, sen väntade man in sommaren, och den dök heller aldrig riktigt upp. Sen gick semestern och det rullade på ändå fast utan sol, men dock sköna lediga dagar.
Och nu är det september nästa gång. Vad hände? Som att man väntade på nåt som aldrig kom. Men det är ju bara en lång vacker höst kvar, sen en lång, mörk vinter och SEN blir det ju vår igen!
Jag är en obotlig optimist som saknar tidsuppfattning, minsann. Det kan ju vara bra just i det här enskilda fallet - att stå ut till nästa sommar och hoppas på sol och bad, och värme och utflykter till Rotsidan t.ex.