Sakta är också en rörelse framåt...
En helt vanlig torsdag.
Jag var uppe innan tuppen och loggade in på jobbet 6:00 imorse.
Jag var inte speciellt fräsch. Inte pigg heller. Alert kan man inte alls påstå att jag var. Men dagen rullade på i mitt lilla egna office med stängd dörr.
Nu känner jag att jag kan stänga dörren om mig utan att liksom "be om ursäkt".
Samtidigt som de övriga drog sitt eftermiddagsfika så jag gick hem. Eller snarare ner på stan för att skicka en Fars-Dags-present. Jag var in i ett par butiker, och noterade min Egen Långsamhet.
Det är lättare att vara långsam om man är trött.
Så - utan stress gick jag gågatan fram med eftertänksamma, långsamma steg och världen kändes lugn.
Jag hittade en present till pappsen, hasade mig bort till Videoteket för att packa in det och skicka iväg det. Jag kände mig nöjd, lugn och helt.....neutral, på ett bra sätt.
I sakta framfart gick jag hem och jag noterade den här sköna gången jag hade, långsamt med med med riktning. Jag kände ingen stress, ingen brådska och ingen oro. Snarare förnöjsamhet, närvaro och lugn. Lite grann undrar jag om det har att göra med att jag hoppar över socker och mjöl i min mat. Kroppen känns lugn och den kanske hjälper huvudet att lugna ner sig.
Eller om det bara är så att jag är katastrofalt trött?......
Men långsamt kommer man - om inte längst - så iallafall framåt.
Nu blir det någon timmes sovning innan jag ska gästspela i dojon.
Det är någon dryg månad sen jag var där. Får se hur det går....
Ja, Matilda, du är med här på bild här,
men tänkte att du är ju även med på vår hemsida,
så det är nog inte så farligt ;-)
Vi ses ikväll!
Jag var uppe innan tuppen och loggade in på jobbet 6:00 imorse.
Jag var inte speciellt fräsch. Inte pigg heller. Alert kan man inte alls påstå att jag var. Men dagen rullade på i mitt lilla egna office med stängd dörr.
Nu känner jag att jag kan stänga dörren om mig utan att liksom "be om ursäkt".
Samtidigt som de övriga drog sitt eftermiddagsfika så jag gick hem. Eller snarare ner på stan för att skicka en Fars-Dags-present. Jag var in i ett par butiker, och noterade min Egen Långsamhet.
Det är lättare att vara långsam om man är trött.
Så - utan stress gick jag gågatan fram med eftertänksamma, långsamma steg och världen kändes lugn.
Jag hittade en present till pappsen, hasade mig bort till Videoteket för att packa in det och skicka iväg det. Jag kände mig nöjd, lugn och helt.....neutral, på ett bra sätt.
I sakta framfart gick jag hem och jag noterade den här sköna gången jag hade, långsamt med med med riktning. Jag kände ingen stress, ingen brådska och ingen oro. Snarare förnöjsamhet, närvaro och lugn. Lite grann undrar jag om det har att göra med att jag hoppar över socker och mjöl i min mat. Kroppen känns lugn och den kanske hjälper huvudet att lugna ner sig.
Eller om det bara är så att jag är katastrofalt trött?......
Men långsamt kommer man - om inte längst - så iallafall framåt.
Nu blir det någon timmes sovning innan jag ska gästspela i dojon.
Det är någon dryg månad sen jag var där. Får se hur det går....
Ja, Matilda, du är med här på bild här,
men tänkte att du är ju även med på vår hemsida,
så det är nog inte så farligt ;-)
Vi ses ikväll!
Kommentarer
Trackback