Min gula IKEA-kasse...
Jag har tagit tag i innehållet i den där gula jätte-kassen.
Den innehåller dagböcker, anteckningar, min lifestory, papper och almanackor med diverse noteringar. Det sträcker sig från 1987 fram till 2007-08 nån gång.....
Det handlar om drygt 20 år av mitt liv.
I ett par år har jag vetat om att jag behöver gå igenom den kassen innan jag kastar den! Den har kommit fram i ljuset, några gånger men sen har den åkt tillbaka i mörkret där i förrådet. Jag vill göra mig av med den, lämna det "gamla" och gå vidare in i Det Nya.
För det är lite så det känns där jag befinner mig - på tröskeln till mitt liv som
Kvinna i sina bästa år med utflugna barn.
Vem är jag då?
Jag vet iallafall - att i den där kassen - finns det något jag behöver hitta......
Jag har sorterat i tiden från graviditet, barnafödande och småbarnsåren.
Sen kommer högen med Den Stora Kraschen.
Sist har jag traven med Resan framåt eller vad jag ska kalla det.
Men jag har inte läst, bara smågluttat lite här och var.
Hur som helst, eftersom jag har hamnat i en utmattningsgrej igen, så är jag tillbaka till Ruta 1. Fast på en annan nivå. För jag vet vad det handlar om, men jag får inte till det! Jag har tagit hjälp av en kvinnan jag går och pratar hos. Det känns jättebra och som av en händelse så passar det ju väldans bra att jag tar mig igenom den Gula IKEA-kassens jätte-innehåll.
Processen är igång. Hon ska hjälpa mig att komma tillrätta med mina stress-grejer.
Så jag slipper hamna i samma förbannade vägg-jä*el för att jag "glömmer" vad jag lärt mig. För det har jag sett lite här och var i mina dagboksanteckningar, att jag gör om det, pannan i väggen. 1999, 2001, 2003 och 2006 t.ex.
*gaaaaaaaaaah*
Alltså - det är Tajming här!
Kolla:
Jag har kört slut på mig (igen),
jag går i samtalsterapi,
"gula kassen" är framme i ljuset,
och om 24 dagar flyttar sista hemmavarande sonen.
Det kommer bli tomt.....efter att ha haft dem som en förlängning av en själv, i 23 år!
*gulp*
Jag har hjälp i allt det här nu, och jag är SÅ tacksam för det.
För jag är lite rädd faktiskt....samtidigt som jag är förväntansfull.
Som att glutta lite på dörren.....vad kommer hända nu??
Jag har alla mina dagböcker och almanackor kvar oxå och jag tänker inte göra mig av med dom, men jag gjorde en djupdykning i dom och jag mådde så jäkla dålig och det gjorde så jäkla ont i bröstet och magen, stora knutor, men sedan lossna det då jag kan säga till mig själv att "FAAAN va bra jag är som har tagit mig ur den här skiten"
Snart mår du oxå bra. Du är ju på god väg. Långa styrkekramar till dig. OCH DU tillåt dig gråta och tycka jätte synd om dig själv.
>Lena: TACK så väldigt mycket för din kommentar! Det gör skillnad, det ger styrka. Tack, och Kramar till dig!