111111
11/11-11
Detta magiska datum har jag ägnat åt en väldigt lång sovmorgon.
Jag åt således en brunch vid 11-tiden (hahha - 11!).
Jag har tänkt mycket på min äldste son Viktor idag. Hade ett bra samtal med honom igårkväll på telefon. Pratade också med min yngste son Douglas för några dagar sen. Han är i Serbien hos sin flickvän fortfarande och kommer nog hem i slutet på månaden.
Jag börjar sakta men säkert acklimatisera mig till min nya identitet som Gunilla. Mamma med två utflugna söner. Det känns bra. De är vuxna.
Viktor sa igår på telefon när jag berättade att hans bror flyttar den 1 december:
"Det måste kännas jätteskönt för dig!"
Älskade unge!
Vi träffas inte så ofta, men då vi gör det så sätter han ofta vackra spår i mitt hjärta. Inser jag nu. Det ska jag säga till honom nästa gång. Douglas har jag haft omkring mig dagligen så det är liksom annat.
När man får barn tror man att man alltid ska ha dem hos sig.
Men det kommer en dag då de flyttar hemifrån och då är man själv. Eller:
Det är då Livet börjar! ;-)
Been here, done that.
Skrattar gott åt bilden.
Det känns bra när de klarar sig själva och fokuset kan få för en gång skull läggas på sig själv
Man är alltid mamma, fast på olika sätt... Men man kan inte bortse ifrån att det inte bara är bruten lårbenshals som ger vuxenpoäng, utflugna ungar gör detsamma!
Vad sägs om en kopp kaffe nån eftermiddag? Slå en pling om du är ledig nån dag! Kram!