Hur långsamt kommer man längst?

Jag tyckte det skulle bli kul när sonen kom hem en sväng från sin Falun-tripp där han praktiserar. Nu är han här och stannar en dryg vecka.....ja, dryg kan man säga!....
Jag sitter här och är förbannad! Varför?
Jo!

Jag känner så här:
Min son som fyllt 21 år för nån månad sen, kommer hem och tror att jag är hans slav! Innan han for iväg så hade han samlat på sig disk som jag vägrade ta hand om (han skulle göra det "sen") - och det slutade med att han hade en stor balja på sitt rum med disk. För JAG tänkte banne mig inte ta rätt på den!! Till slut åt både jag och han ur skålar med sked och drack ur muggar, för jag vägrade ge mig. Inte trode jag det skulle gå så långt! Men sista dagen diskade han allt, med mig som övervakare.

I mitt huvud tänkte jag att "han kommer växa av att bo själv på vandrarhem och ta hand om sig själv, både handla, laga mat och tvätta och så. Det måste kännas bra för honom också att se att han fixar det själv".

I helvete heller!!
Han diskar fortfarande inte sina tallrikar - ska JAG gör det?
Han släpper kläder och handdukar på golvet efter duschen - ska JAG hänga upp det?
Han lämnade osten framme över natten - JAG tog INTE in den då jag kom hem kl 6 efter mitt nattpass!
Tom mjölkförpackning står på köksbodet - ska JAG slänga den i soporna?

Han sitter på sitt rum framför sin dator och spelar och umgås med sina vänner via internet och syns bara när det är mat.
Har jag problem att få till ett samtal med honom - JA!!
 I hans huvud tjatar jag och det är visst bara att stänga dörren, och öronen.

Men läget är så här:
Han har inget sommarjobb, inte något studiebidrag över sommaren och inget studielån (förutom nu när han praktiserar i Falun), och JAG kan inte föda honom som läget faktist är! Han har lämnat bidrag för mat sen i höstas då han började sin KY-utbildning som Mätningstekniker. 
Vad han snart kommer bli varse är att han hamnat på en "NY"-utbildning hos sin ultra-super-mega-irriterade morsa som har kavlat upp ärmarna ända upp till axlarna och mottot för kursen är "No Mercy"!


Allvarligt talat - jag tänker ta ett snack med hans pappa och säga som det är:
"Det är din tur nu", eller nåt!

1) Jag har inte råd att föda vår vuxne son.
2) Jag är inte vår vuxne sons slav.
3) Vår vuxne son plockar inte undan efter sig och sin skit.
4) Vår vuxne son respekterar varken mig eller mitt hem.

Efter midsommar ska han (i mitt huvud) flytta till sin pappa som får "fö" honom i sommar. När terminen börjar igen i höst så får han flytta tillbaka MEN:
- han ska betala för sig som tidigare OCH
- samma regler gäller hos mig som på vandrarhemmet i Falun,
nämligen:

Det man drar fram tar man också undan efter sig!
Hur svårt kan det vara?
Jag är ingens slav!


*morrar med fradgan stänkande*

Många vuxna behandlar sina tonåringar och vuxna ungar som funktionshindrade och gör saker åt dem som de kan göra själva. Jag är en sån förälder, men vill ta mig ur detta handikappande beteende. För jag har rätt att må bra själv. Och på köpet få en unge, ung man, som får självkänsla av att faktiskt kunna Ta Hand Om Sig Själv.