Det är själva resan...
....som är grejen, inte målet ;-)
Imorse, när jag väl hostat upp det som skulle upp, och svept i mig en C-vitamin och en kopp te med honung så förberedde jag mig på en Sundsvallstripp till Ikea. Jag kokade en termos kaffe, och packade ner ett par Skåne-pepparkakor och en mandarin. Shoppinglistan var klar sen igår: överkast och kuddar till sonen, och den där hyllan som ska få mitt vardagsrum att äntligen andas ut.
Jag drog iväg i sonens bil och gled in på ett stillsamt Ikea ett tag senare. Mina förberedelser kvällen innan gjorde att jag inte behövde lockas av impulsköp eller förvirring pga alla synintryck. Det var skönt.
Jag gillar att köra bil, att bara dra iväg, se naturen som rusar förbi och bara umgås med mina egna spontana tankar. Det är en frihetskänsla.
Eftersom att jag åkte själv så var det ingen som kunde hälla upp kaffet medan jag körde, viket annars är det som gäller, utan nu fick jag ju så fint stanna på en parkeringsficka och hälla upp det åt mig själv - vilken ära! Tänk att kaffe kan smaka så bra när man är ute så här!
Jag kände mig himla vuxen på nåt sätt, eller levande kanske.... att njuta av små saker och notera det!
Att sitta där på Viksöjvägen på en P-ficka och känna solen värma en trots regnmolnen bortöver. Mellan mina kaffe-sippar tyckte jag att björkarna liksom skimrade av grönska. En stunds närvaro då tiden står still...
Väl hemma igen så var jag såklart glad för mina välriktade inköp, men själva behållningen har jag av resan. Av upplevelsen och intrycken, av att fått tid att umgås i tystnad, och inre samtal, med mig själv.
Jag älskar att resa, vart spelar inte så stor roll alltid.
Bild från:
http://www.hagersten.org/artiklar/svenska-kyrkan-hagersten/2011-05-13/pilgrimsvandring/
Tillägas kan, att jag "glömde bort" att jag är sjuk och kanske borde legat nerbäddad i soffan, men det gjorde ju inget, för jag kände mig frisk under resan.... Bra eller dåligt? ;-)