Hur långsamt kommer man längst?

Jag är på väg i säng. Jag har varit på föreläsning med jobbet.
Nisse Simonson talade om
"Varför mår vi dåligt när vi har det så bra?"

Han var jättebra. Jag älskar verkligen att gå på såna här grejer som handlar om personlig utveckling. Vi var några som samåkte och jag var trött innan vi for - pigg då Nisse drog igång - men trött som en gnu när vi åkte tillbaka. Det blev rätt sent, även om det bara var borta i Kramfors.

Jag tror min trötthet kommer av att det är stopp i maskineriet....
Min mambo ska om sju arbetsdagar (7) börja sin praktik nere i Falun.
Näst-nästa måndag ska han praktisera inom mätteknik på Sweco.

Har han skaffat boende? CSN-lån?
Nej, på båda frågorna.

Jag blir så matt och trött.
Han är 21 i maj och allt går så trögt.
Han har fattat allvaret nu, och har mailat på ett par annonser, och fyllt i låneansökan som kom i brevlådan idag. Men det är mindre än två veckor kvar tills han ska bo där nere i 2,5 månad.

Jag har sagt till att han måste engagera sig, snacka med dem i skolan där han går, höra sig för om de kan hjälpa till. Ena läraren bor visst i Falun och skulle kunna hjälpa till med boende. Men sonen har inte frågat.

Jag är så trött, så trött.....det går så trögt så trögt.
Jag har ringt till olika vandrarhem för att få prisförslag men inget spikat. Han vill ha en egen lägenhet. Han väntar på svar på de två han mailat.

Om 1,5 vecka ska han vara på plats.

Vilka olika tidszoner lever vi i, han och jag?

Jag är så trött......

Imorgon är en ny dag.
Allt kommer lösa sig, jag har tillit...
Men varför ska det föregås av onödig nervpress i form av slapphet och dåligt framförhållning??

Gud, Ge mig Sinnesro...
att acceptera det jag inte kan förändra...

Mod,
att förändra det jag kan...

och Förstånd,
att inse skillnaden...