Sista minuten håller oron borta...
Jag visste om att jag har barnträningen den här lördagen också.
Jag brukar för det mesta skriva programmet för de båda barngrupperna,
samma morgon.
Min hjärna är liksom i startgroparna och rensad och alert på morgonen.
Jag "sätter" programmet efter frukosten till kaffet vid köksbordet i lugn och ro.
Det funkar för mig.
Nu läste jag mailen som huvudränaren envisas med att skicka till en mailadress jag sällan använder, fast jag sagt till att han ska ändra den.
Nu gick jag in där för att kolla om det var nåt viktigt,
och då ser jag att han skrivit att jag ska dela ut lappar inför graderingen
OCH -
att det är Öppet Hus för föräldrarna att titta på!!
Ojoj!!
Föräldrarna får bara titta på en gång per år och det är visst imorgon nu.
På mitt pass.
*gulp*
Det är bara en natts sömn ifrån och jag är på väg i säng nu, klockan är midnatt.
Det finns liksom inget utrymme att oroa sig eller gå upp i nån slags prestationsångest,
utan det är mest bara att gilla läget.
Det är bara att köra på imorgon, som jag brukar,
och tacka föräldrarna för förtroendet att låta oss ledare få träna deras barn
- i karatens och individens personliga utvecklings - tecken.
Gonatt!
Sollefteå Karateklubbs barngrupp
Jag brukar för det mesta skriva programmet för de båda barngrupperna,
samma morgon.
Min hjärna är liksom i startgroparna och rensad och alert på morgonen.
Jag "sätter" programmet efter frukosten till kaffet vid köksbordet i lugn och ro.
Det funkar för mig.
Nu läste jag mailen som huvudränaren envisas med att skicka till en mailadress jag sällan använder, fast jag sagt till att han ska ändra den.
Nu gick jag in där för att kolla om det var nåt viktigt,
och då ser jag att han skrivit att jag ska dela ut lappar inför graderingen
OCH -
att det är Öppet Hus för föräldrarna att titta på!!
Ojoj!!
Föräldrarna får bara titta på en gång per år och det är visst imorgon nu.
På mitt pass.
*gulp*
Det är bara en natts sömn ifrån och jag är på väg i säng nu, klockan är midnatt.
Det finns liksom inget utrymme att oroa sig eller gå upp i nån slags prestationsångest,
utan det är mest bara att gilla läget.
Det är bara att köra på imorgon, som jag brukar,
och tacka föräldrarna för förtroendet att låta oss ledare få träna deras barn
- i karatens och individens personliga utvecklings - tecken.
Gonatt!
Sollefteå Karateklubbs barngrupp
Kommentarer
Postat av: Gunzan
Fanns ingen anledning till oro alls faktiskt - inte en förälder dök upp!
Måste ha varit en miss i kommunikationen tidigare eller så var det vår-mässan som drog mer ;)
Trackback