Hur långsamt kommer man längst?

Det slog mig igår när jag satt ute på baksidan och solade,
hur glad jag är jag kan njuta av, just det lilla - "less is more".

Jag är väl enda lägenheten i huset som inte har nån balkong
men......jag kan ställa kaffekoppen på fönsterbrädan,
gå ut genom porten och runt huset så kommer jag till baksidan.
Där finns en gammal bänk precis under fönstret som jag tror "ingick" med lägenhetskontraktet.

Där kan jag sitta, med fötterna i gräset, solen i ansiktet, blå himmel ovanför
och utsikt över en grön kulle fullt med grönskande träd.

Jag är tacksam att jag kan känna glädjen i den lyxen
och njuta av den stunden,
i all enkelhet.

* * *

Kommer nyss in från samma sköna upplevelse,
en kaffepaus i solen, och gräs mellan tårna.

Jag hörde grannarna högre upp som rasslade med bord och stolar
som troligen dukade upp middagen för att äta ute på balkongen.

Kul för dem, tänkte jag, skulle ju varit mysigt,
men de är inte lika nära naturen som jag är, tänkte jag
lutade mig tillbaka på bänken och njöt av gräset under fötterna
och solen i ansiktet.
;)

Less is more...