Hur långsamt kommer man längst?

Jag har inte varit i huset på några dagar, utan har försökt ta det lite lugnt hemma istället,
men hade på känn att det nog var rätt tomt på pellets.

Japp, pannan hade stannat. Det kändes kallt i huset. 
Jag rensade pann-rackarn och startade igång den.
Två gånger gjorde jag om proceduren men inget hände.

Paniken tog tag i mig - är pannan sönder?!? TÄNK om ledningarna fryser!!
Om två veckor tar de nya över!
OCH som att det inte räckte - villaförsäkringen hade visst upphört pga mitt slarv.
Sånt är får inte hända!  Inte samtidigt iaf...

:-O

Hur som helst så kom en besiktningsman och kollade att jag inte hade några vattenskador
för att få teckna försäkringen, allt väl och nu är den på igen.
Jag fick efter många hysteriska turer även tag på ett tändelement, till pannan
och som var orsaken till att pannan inte startade.

Jag jobbade till 22 ikväll och tänker inte åka upp till huset för att försöka tråckla ihop tänd-prylen, för det skulle troligen bara leda till ett sammanbrott.

Det är plusgrader ute nu och jag har ju faktiskt Vädrets Makter med mig,
och ska nog gå i mål med det här också.
Men ibland undrar jag -
hur mycket klarar man innan man sitter och drägglar och vaggar i ett hörn
med ett frånvarande leende?

Eller så är det så......att jag har fått hjälp i det här,
för det löste sig, det ena efter det andra. Faktiskt.

Det hade kunnat varit värre...
hade kunnat vara hel-tomt på tändgrejer, -30 grader ute eller slut på pellets i butiken
och ingen köpare på huset.

Så, jag bestämmer mig för att allt är ok. Jag har flyt.
Saker löser sig längs vägen och imorgon är jag ledig och ska göra en Shirodara,
hos min ayurveda-kvinna.

*ler nöjd utan offerkofta*