Hur långsamt kommer man längst?

Snart är det måndagmorgon och jag ska försöka...försöka....FÖRSÖKA.....FÖRSÖKA!!... att inte boka nånting alls den här veckan.

Förutom för Mig Själv. Och grabbarna.
Jag jobbar till 18 hela veckan, bara det räcker ju och blir över.

Viktor flyttar till egen lya imorgon! Klart jag vill vara med här. På alla plan, praktiskt, känslomässigt och mentalt. Det blir ju en omställning som heter duga. Hur skönt som helst för både honom, mig och brorsan Douglas, men det är ändå en förändring som kommer kännas ordentligt.

Sen behöver jag fånga upp Douglas också, för det är en stor grej för honom ju, förutom att Viktor flyttar, att vi två ska flytta från huset till lägenhet om några veckor. Det är lite att styra med, så därför så ska jag inte bara försöka o-boka mig på allt annat, utan jag inser att jag SKA vara obokad. Punkt slut. Klart o bettart, som vi säger. Over and out.

*gnuggar händerna och ler nöjd över min beslutsamhet som iof satt långt inne*
:-)