Hur långsamt kommer man längst?

...eller hur fort kan det gå?

..ja, det är jag!

Det känns iallafall riktigt bra att Viktor äntligen fått sin lägenhet!
Efter att ha mellanlandat hos mig 1,5 år, skulle bara varit ett par månader, så är han äntligen på väg ut ur boet. På måndag får han väl nycklarna.

Och så ringde mäklaren idag precis när jag kommit innanför dörren, och hade med sig en potentiell husköpare! Den här gången såg intressenten riktigt intresserad ut och jag la fram mitt lägsta-bud så vi får väl se när hon funderat nån dag.

Om två veckor så flyttar jag och Douglas, yngsten, in i lägenheten. Jag har redan möblerat den i mitt huvud. Fast jag får inte svar förrän på ondag om jag får den, men jag har slängt ut min önskan till Universum ;)


Livet har öppnat en massa dörrar, en del har jag fått uppsmällda i ansiktet och det har gjort ont, men nu händer det saker och det känns hoppfullt igen att det rör sig framåt.



Jag längtar tills jag får göra ett avslut här i huset och göra en nystart i lägenheten.
Längtar jättemycket!!

Nu är det sängdax och jag kommer somna med ett leende.

Men Gumman va roligt :) håller tummarna för dej

va skönt att det börjar röra sig, på riktigt liksom! Säg till om du vill ha hjälp, med vad som helst, så kommer jag som ett skott! (om jag inte ligger och sover, vill säga ;-) )

Det rör på sig! Toppen! Hoppas att jag kan hjälpa till! Kram