Berörd...
Jag är ofta och jämt inne på facebook och skriver.
Men där är det ju egentligen bara yta, vad jag gör liksom. Det är inte så mycket om vem jag är.
Mina tankar och funderingar förpassas till den här bloggen. Och nära vänner.
Och som praktik i vardagen, att öva att leva som jag lär....
Jag var på Sinnesrogudstjänst nu ikväll och jag kan stå för det.
Annars är det ju lätt att man liksom är "rädd" för kyrkan, Gud och hela kitet,
men egentligen så är det samma sak där inne som det är en helt vanlig dag på jobbet.
Eller i livet.
Det handlar om att vara den man är, utan rädslor, och hitta sitt sanna jag.
Bland sina medmänniskor. Och se dom...och våga bli sedd själv...
Det är fan Kärlek :)
Sinnesrogudstjänsterna berör. In i hjärtat.
Jag kände mig fri, att sitta i bänkraden bland vänner,
medan några jobbarkompisar och ett gäng andra, som ikväll sjöng körsång, så det knottrade sig på benen
och hjärtat svämmade över så det rann ut genom ögonen,
.....då känner jag mig fri!
För mina vänner bredvid läcker lika mycket
och vi ser på varann och skrattar åt varann bland tårar, hjärta och närhet.
Ofta vill man kanske inte visa sin affektions-inkontinens
(ord jag lärt mig av Nettan - nybliven mor med hormoner i oordning = man "gråter känslor")
fast egentligen så känner vi nog på samma sätt allihop för vi berörs av Närheten.
Men vi är inte vana att hantera den.
Så tror jag iallafall..
* * *
Det var egentligen inte det här jag skulle blogga om.....utan nåt annat...
men jag tar det senare.
Ska äta nu med Douglas.
* varm i hjärtat och känner mig fortfarande närvarande *
Men där är det ju egentligen bara yta, vad jag gör liksom. Det är inte så mycket om vem jag är.
Mina tankar och funderingar förpassas till den här bloggen. Och nära vänner.
Och som praktik i vardagen, att öva att leva som jag lär....
Jag var på Sinnesrogudstjänst nu ikväll och jag kan stå för det.
Annars är det ju lätt att man liksom är "rädd" för kyrkan, Gud och hela kitet,
men egentligen så är det samma sak där inne som det är en helt vanlig dag på jobbet.
Eller i livet.
Det handlar om att vara den man är, utan rädslor, och hitta sitt sanna jag.
Bland sina medmänniskor. Och se dom...och våga bli sedd själv...
Det är fan Kärlek :)
Sinnesrogudstjänsterna berör. In i hjärtat.
Jag kände mig fri, att sitta i bänkraden bland vänner,
medan några jobbarkompisar och ett gäng andra, som ikväll sjöng körsång, så det knottrade sig på benen
och hjärtat svämmade över så det rann ut genom ögonen,
.....då känner jag mig fri!
För mina vänner bredvid läcker lika mycket
och vi ser på varann och skrattar åt varann bland tårar, hjärta och närhet.
Ofta vill man kanske inte visa sin affektions-inkontinens
(ord jag lärt mig av Nettan - nybliven mor med hormoner i oordning = man "gråter känslor")
fast egentligen så känner vi nog på samma sätt allihop för vi berörs av Närheten.
Men vi är inte vana att hantera den.
Så tror jag iallafall..
* * *
Det var egentligen inte det här jag skulle blogga om.....utan nåt annat...
men jag tar det senare.
Ska äta nu med Douglas.
* varm i hjärtat och känner mig fortfarande närvarande *
Kommentarer
Postat av: Lena
Det där affektions-inkontinent är något som jag har oxå. Fast jag har lite svårt att bejaka det eller acceptera det, blir smått irriterad över det skulle behöva ögonblöja och snorstoppar, det är väl det som är mest irriterande inte att det rinner och aldrig har jag något med mig att snyta eller torka tårarna med :P .
Vet att den 4:e kommer jag sitta och gråta i kyrkan fast jag och min mor har varit ovänner i 47 år. Fast å andra sidan skulle jag gråta även om jag inte kände personen i fråga :P
Det känns som om du på nått vis mår bättre, som om du fått en kick av något även om inte allt är 100% Din text känns lättare. Hmm tja då var det slut jiddrat här :P
Postat av: Gunsan
Tack Lena!
Den 4:e? ... Hmm...lät inte så bra..
Snart Sverige och kylan va ;)
Trackback