Hur långsamt kommer man längst?

Igår gick jag ut en sväng och satte mig på en bänk vid älven och såg solen gå ner. Det var varmt och skönt och jag satt i mina egna tankar.

Det är faktiskt bra att stämma av lite då och då för att se hur det har varit,
var jag befinner mig just nu
och vart jag är på väg...

Jag känner en stor tacksamhet till att allt gått som det skulle,
fast jag kanske inte alltid förstod det
när jag var mitt i kaoset, med stora beslut och förändringar som gjorde ont...

När jag tittar tillbaka ännu längre och ser den resa jag har gjort så kan jag inte annat än känna Tacksamhet
för att Någon Däruppe visade mig in på rätt spår,
med hjälp av människor och händelser som kom i min väg
och att jag vågade lyssna, jag vågade se och följa...

Den Tacksamhet jag känner gör att jag mår bra i hjärtat!
Det är en riktig win-win-situation!

Med tacksamhet kommer "flytet". Som leder till mer flyt, som leder till...o.s.v :)
Jag är glad att jag har älven så nära min lägenhet, så jag kan gå ut i Naturen och "stämma av" med jämna mellanrum var jag befinner mig och hur jag mår, så att jag är i kontakt med mig själv och "the Flow".

Jag har ett par fina bilder som jag tog vid solnedgången över älven men jag får inte ur dem ur mobiltelefonen,  annars hade det varit fint att avsluta med en sån bild nu.
Men jag är tacksam att JAG upplevde den IRL igår ;)