Hur långsamt kommer man längst?

Det har snart gått en vecka på min skiftgång och den började bra med två nätter bara.
Så jag har fått min efterlängtade Tid Till Mig Själv.

Jag har minglat på stan, träffat vänner, tvättstugat och städat och till och med bakat kakor (!).

Igår blev jag snudd på väckt av min karate-Sensei som ringde vid 10-rycket
och ville ha en träff med mig för att stämma av läget inför höstterminen.
Jag har ju som *host* mål att gradera till svart bälte våren 2011,
men förutom det är jag också ledare för barngrupperna.
Så efter en lätt frukost, och avklarad tvättstuga träffades vi över en taco-tallrik
som avrundades med budapest-bakelse och kaffe.
Vi satt länge och pratade igenom en massa bitar och jag ser fram mot karatestarten om några veckor.

Glad i hågen knatade jag genom stan och tog en påtår med några vänner på ett fik.
Jag vet inte hur många ord jag hade gjort av med när den här dagen var till ända, och lika många hade jag inhalerat så jag kände mig nästan bakis senare på kvällen.

För mycket social kompetens kan leda till motsatsen - tillfällig social fobi.

Men så är det väl med allting, lagom är bäst.

Nu ska jag göra lite middagsmat, och det känns till och med riktigt bra
att varken sonen eller katterna är hemma, så jag får vara ifred ;)




*myser*