Hur långsamt kommer man längst?

Det är verkligen så i min värld, i mitt huvud att - Långsamt kommer man längst!

Tack vare att jag sovit alldeles för lite
(för att jag går på beredskap och har fått jobba extra mycket)
så har den här lediga dagen varit väldigt långsam och lugn.
Jag säger "tack vare" och inte "på grund av" minus på sömn,
så har jag varit i en skön lunk där stress inte finns.

Jag går lugnt, tänker lugnt, pratar lugnt och det är ju ett fantastiskt härligt tillstånd att vara i.

Istället för att rusa runt och vara forcerad och ha en massa saker i huvudet
och glömma hälften och inte veta vad man nyss gjorde eller vad man ska göra i nästa andetag,
så är det här rena drömmen.

Jag är närvarande och har mig själv med mig.
Jag gillar att vara Jag.

Ska se om det funkar imorgon på jobbet igen.