Var är ljuset?

I tunneln liksom.

Jag ska på jobbet om en kvart och det känns som att jag gör en déjá-vu varje morgon. Ja eller varje dag.
Träningen är nåt jag tycker är så himla kul! Igår var det jätterolig träning, och längtar till på torsdag.
Men det blev en sen kvälll, eftersom att jag också hade en diskussion med grabbarna. Åtminstone den äldre.
En diskussion om ekonomin, då han skulle göra sig skuldfri efter att ha fått sin sommarjobbslön.
Han har dragit på sig en del skulder i sommar och nu var det "pay-back".
Jag förstår känslan - att se sina pengar försvinna till nåt man inte har nån glädje av. Fast det HAR man redan haft. Glädje. Men sen kommer notan.
Är man 21 år så är det inte meningen att en förälder ska betala mat och husrum och allt vad det innebär, och från nu så är det till att betala hemma. Punkt slut. Även om månatliga bidraget bara ligger på att par tusenlappar.
Han går med på hyra men bara en viss procent.
Ärendet är nu bordlagt till ikväll kl 19.

Den yngre 19-åringen har ännu inte fått någon a-kassa, eller ungdomsstöd eller vad det nu kallas.
Inte än. Så jag får "fö" honom någon månad till eller två.

Jag hörde nån gång att av alla gräl i relationer, nu är det här mina söner, men ändå - av alla gräl så handlar 80% om pengar.

Nu ska jag ner på jobbet och koppla av.

*gah*


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback